”Every moment is a fresh beginning” T.S Eliot

Deras energi, deras smittsamma energi som får vilket tveksamt morgonhumör som helst att mjuka. En ny dag tillsammans med flocken gryr, välkommen ombord.

Fast helt ärligt så var mitt morgonhumör inte tveksamt alls i morse, det var snarare på topp. Jag känner mig som Peter Lemarc sjunger ”Ååh, det är så gott att må gott igen” och studsar glatt fram redan i tidig morgontimme. Det är underbart att känna att hälsan är med oss igen, vi kan fokusera framåt och lägga en period av småkrämpor och oro bakom oss. Till och med gula Bäst är på bättringsvägen. Efter senaste sänkningen av kortisondosen har vi inte fått några bakslag och han ska nu sakta fasas ut från medicinen. Det bästa med det är att jag får träna honom som vanligt igen. Ett faktum som får mig att jubla och hoppa högt av glädje. Tjohoo! Bäst med såklart, fast han hoppar högt av glädje mest hela tiden oförstående om både kortisondoser och polyartrit. För visst är det så att till syvende och sist kommer alltid hälsan först, både vår egen och hundarnas, utan den blir det mesta ganska meningslöst och tungrott så det finns all anledning i världen att vara rädd om hälsan och välbefinnandet och känna tacksamhet för varje dag man får vara frisk. Som bonus på en redan bra tillvaro kommer ljuset tillbaka med stormsteg, det blir en halvtimme ljusare för varje vecka för närvarande, våra unga hönor värper fantastiskt goda frukostägg och vi har fått en nyuppsatt snygg smålandsgärdgård som gräns mot slottsträdgården.

Jag har gett mig in en liten utbildning med. En hundrelaterad distanskurs med inriktning mot mental träning, fokus och struktur. Precis vad jag behöver tänker jag. Med mod och passion ska jag ta mig an uppgifterna vi tilldelas i kursen. Passionen har jag, det vet jag men modet kan svikta ibland, särskilt när det gäller tekniska lösningar på datorn som det blir en del av just på en distanskurs. Motivation brukar dock lösa det mesta så jag ska nog lyckas klura ut teknikens alla funktioner. Om inte annat finns ju slottsherren tillhands och fixar, mitt stora stöd livet när det gäller tekniska prylar (och i övrigt också förstås)

Glada i hågen gick retrievrarna och jag en promenad/träningsrunda i den frostiga morgonen idag. Vi hade med oss ett knippe bollar i snöre och placerade ut dem på strategiska ställen på utvägen för att sedan plocka in dem som långa linjer från en annan vinkel på hemvägen. Rejäla avstånd fick vi till och hyfsat snäva vinklar. Klurigt sa den gule och var lite osäker på vilket mål jag egentligen siktade på i första skicken men efter lite övertygelse från min sida gick han sedan långt och starkt. Till Fröken Vi valde jag en lång linje i ytterkanten där vinkeln blev lite öppen och hon drog iväg som en oljad blixt utan tvekan över fältet mot målet. Hon tar sig alltmer den unga goldentiken. Lakrits, klippan, skickade jag på långt håll så vinklarna blev ordentligt snäva. Jag valde att blåsa av honom och vinkla om på långt avstånd för att se om träningen av stoppet på håll gett önskat resultat. Det verkar det ha gjort, han var snabb på pipan och lät sig lydigt dirigeras dit jag ville. Det är kul att träna en hund som gör enligt både plan och skolboken, vilket inte är min förtjänst utan slottsherrens såklart. Jag uppskattar verkligen möjligheten till genvägen det innebär för mig att få träna en redan högt utbildad hund så jag omgående plötsligt befinner mig i högsta klassen. Visst är det någon alldeles särskilt att träna upp en hund från grunden med men det ena goda behöver ju för all del inte förta det andra.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rulla till toppen