Feelgood
Framför järnspisen i köket har vi en mindre vattenskål. Den passar perfekt i hörnet på den upphöjda kanten med skifferklinkers. Det är en vi enkel skål som det står ”Dog” på med svart text. Svart text på lite upphöjda vita bokstäver. Stilren. På skålens botten, undersidan, finns det en etikett där de garanterar att den är handmålad. Är det de svarta strecken som bildar ordet dog som är handmålade då undrar och och tänker att det inte krävs så särskilt mycket konstnärlig talang av den som har det jobbet. Inte kan det vara speciellt kreativ heller att rista måla tunna svarta streck på upphöjda bokstäver. Och så undrar jag lite över om den som har jobbet får skälig lön i landet långtdärborta? Om det finns en fackförening eller någon annan som för de anställdas talan när de ska måla svarta streck på vita skålar i dåligt ljus alldeles för många timmar i veckan för att vi välbärgade ska kunna köpa en hundvattenskål till lågt pris fast den är handmålad. Kanske tänker jag för mycket tänker jag när jag fyller skålen med vatten och ställer ner den igen. Dessutom. Det kanske är bluff? En stämpel med ordet handmålad för att höja skålens pris till kunden. Vem kontrollerar sådant?
Den gula valpen dricker girigt av det nyss upphällda vattnet. Svalkande och gott förmodligen. Vi har det godaste vattnet i köket i just den här skålen. Varför vet jag inte men hundarna menar på det. Samma vatten som i övriga slottet som tappas ur samma kran i köket men i den vita skålen vid köksspisen smakar det bäst. Kan det vara för att skålen har ordet ”dog” handmålat på?
Jag väntar nu. På att de två yngsta ska gå ur löp så jag kan börja träna dem igen. Och skapa lite ordning. För två unga hundar som lever tätt tillsammans utvecklar enorma färdigheter i allehanda hyss och påhitt. Jag behöver dela isär dem igen. Ha en yster ung tillsammans med en äldre klok bekväm. Om inte annat för mina nervers skull. Och lite för slottets inredning. Den som ännu är intakt. Som tur är börjar det närma sig nu, höglöpsdagarna ebbar ut och grabbarna tonar ner igen. Sover djup tätt ihoprullade under trappan. Så mycket energi de bränner under några få dagar. Rena bantningskuren. Det är så skönt när det stillar sig. När lugnet lägger sig och de kan vila ikapp. Tills nästa tik sätter igång.
Den gula kommer och vill krypa upp i knät. Hålla huvudet stilla intill min haka och känna närhet. Det är så lätt att missa de små stunderna i brådskan på väg framåt. Närvaro tänker jag. Närvaro. Vad ska jag göra för att bli bättre på den? Inget alls, jag vet. Bara slappna av och dras med. Eller inte dras med beroende på vad det handlar om. Orimligt svårt emellanåt. Den gula valpen är hängiven. Hon kommer tillbaka och trycker sig upp i mitt knä fast jag gett henne en morot för att avleda. Moroten var god men den fyllde uppenbart inte hennes behov. Hon häver sig halvvägs upp, trycker huvudet tätt intill mig och vill nog helst rulla ihop sig som en boll i min famn och somna där. Som när hon var liten valp. Nu låter det sig inte göras, åtta månaders labrador ryms inte i mitt knä även om jag skulle vilja. Men jag kanske ska sadla om tänker jag? Strunta i träning, jakter och prov och ha hundar att krama i stället. Kunna sitta i soffan med knät fullt av labrador och ha tid och timmar för klappar och närhet. Jag skulle älska det. I ungefär tio minuter var fjortonde dag. Resten av tiden skulle rastlösheten krypa i mig och på hjärnkontoret skulle det pågå febril aktivitet för att skapa planer om arbete och träning. För lite grand är jag som mina hundar, vi trivs bäst när vi arbetar och vilar bäst genom någon form av aktivitet.
Måste skriva några ord om ljusets högt uppskattade återkomst med. Som idag. Ljust före klockan halv sju och dagen var så lång att vi utan vidare hann träna våra egna hundar ett pass i solen efter avslutad träningsgrupp. Visst är det det här vi längtat efter hela vintern fast vi tålmodigt gett oss till tåls och försökt att inte längta framåt allt för mycket? Nu är den här igen. Den bästa tiden på året. När allt ljus ligger framför oss.
Ps Hundarna var duktiga ifall nu någon skulle undra. Ds
