Det finns flera sidor i en och samma valp. Jag tänker att det är tur. För jag tror ärligt inte att jag hade orkat med lilla Flow och om hon bara hade haft sin aktiva sida. Den där hon tycks var inne i ett aldrig sinande flow. Med det finns andra sidor med. Den när hon vill upp i famnen och vila sin panna mot min haka och vara alldeles stilla. I flera minuter. Och den då hon sitter på golvet och tittar mig djup i ögonen.
Hon har den blicken jag gillar, den intensiva, djupa och begrundande. Den jag uppskattar hos valpar och den jag fastnade för redan när jag såg henne på bild som fyra veckors valp. Kanske redan blicken också avslöjar en del av hennes humör och styrka, hon har en vilja och envishet jag sällan skådat hos en valp. Hon är 12 veckor nu och går fortsatt ur hand på köksgolvet emellanåt. Hon är vild och galen och små stunder också alldeles ljuvlig. Jag har helt klart fått den utmaningen jag önskat mig. Med råge tror jag bestämt.
När jag skriver om Flow skriver jag med glimten i ögat, och ett ganska stort mått allvar. Varje valp är en unik individ och ingen är den andra lik. En del sover sig igenom det mesta av valptiden. Andra är fyllda av aktivitet och påhittighet. Det är helt i sin rätt och precis som det ska vara.