För mycket av det goda?

Jag önskar mig ett skrivbord vid ett fönster med sjöutsikt. För jag har fått för mig att texter låter sig skriva lättare där och att siffrorna i min bokföring gör sig bättre och ter sig klarare om jag samtidigt lyfter blicken mot en vattenspegel. Visst måste det vara så? Men det får stanna vid en dröm för runt slottet är det torrt som en öken förutom några små gölar i mossen som inte syns från något fönster hur gärna jag än vill. Fina fält och skog och ett rikt djurliv finns att beskåda i alla fall och jag funderar nu på en mindre ommöblering så jag åtminstone kan ha ett skrivbord vid ett fönster. I vinter någon gång ska jag göra det. Möblera om lite och kanske måla någon vägg i en mörkt grön nyans som upplevs varm och kall samtidigt. Men det får vänta till dess för vi är fortfarande kvar i den mest intensiva delen av jaktsäsongen. Kul men en aning tärande och visst kan det blir för mycket även av det goda ibland. Jag skäms lite över att känna så för jag vet att det är få förunnat att ha möjligheten men nu är jag nöjd. Det räcker för i år. Hundarna har jobbat hårt, mycket och bra och de yngre har skaffat sig erfarenheter som blir till en stor rikedom inför framtiden men jag är sliten och redo att dra mig undan i i stugvärmen med tända ljus och raggsockor. Jag vill tillbaka till mina vardagsrutiner vad gäller träning med för det hinns inte riktigt med bland champagnefrukostar, viltparader och runners. Så det ska bli både skönt och lite tråkigt när säsongen tonar ner men för tillfället mest skönt. Möjligen beror den känslan på en smygande irriterande aning långt bak i halsen om att en förkylning ligger på lut.

Det ska bli bra att få loss lite mer tid till min urgulliga, skitjobbiga lilla valp med. Hon som tar mig och hela slottet med storm och prövar mitt tålamod till det yttersta. Hon är förstås väldigt duktig med, finner sig i allt vi gör, åker med oss och ligger tyst och snällt i bilen medan de andra hundarna roar sig, sover om nätterna och kissar nästan alltid utomhus och är alltid käck och glad. Men vansinnigt energisk är hon allt och inte alls av den där allra mjukaste sorten som tar åt sig och innerligt lovar att aldrig göra om. Lilla Lass nöjer sig med att sitta rak i ryggen med bakåtstrukna öron, möta min blick och säga okej jag förstår innan hon bestämt prövar igen. Jag kommer troligen att ha att göra i år framöver för att tygla detta underverk men det är väl också det som är meningen förmodar jag. Jag har ju inte precis skaffat ny cocker för att ha den som prydnad i soffan även om hon gör sig väldigt bra där med. Nej jag har andra ambitioner och helt andra planer så det är nog tur att valpen är eländigt jobbig och fullmatad med energi. Så där mycket så att det säkert räcker till.

Nu ska bilen packas om igen. Från dagens andjakt till morgondagens fältfågeljakt. Imorgon blir det lilla Tills tur att jobba igen och vi ska fortsätta jobba på det finna söket och att hålla oss i skinnet när det hettar till. För övrigt fick jag precis besked att Tills pappa som är från England men bor i Finland precis har vunnit det finska cockermästerskapet. Vi lyfter på hatten och gratulerar!