För vem har sagt att dagar som gått kommer igen?

Det är frost i gräset när jag kliver med valpen i famnen. Stjärnklar himmel och frasigt under tofflorna. Höst. Tveklöst. Nu kommer den. Kylan. Snälla ge mig fler ljumma nätter och en stor varm sol om dagarna. Valpen är yster, hon är det även klockan fem på morgonen. Jag är lite slöare men piggnar till av den friska luften. På övervåningen ringer slottsherrens väckarklocka och Lad studsar upp ur sin bädd. Dagen är i gång. Vattenkokaren till morgonens första kopp startas och valpen somnar igen. Jag sätter äggkastrullen på spisen och stoppar i två fina hemmaägg. De tre hönorna värper fortfarande fina ägg med mörka gulor men den ljusa hönan har bestämt sig för att ruva. För flera veckor sedan. Slottsherren är ihärdig med henne, plockar undan äggen och försöker få henne på andra tankar. I början for hon kraxande upp direkt men nu ligger hon bestämt kvar. Hackar slottsherren på handen när han ska ta äggen och på andra handen när han lyfter ut henne ur redet och ner på marken. Hon är märkbart arg. Slutar ruva gör hon inte. Jag är rädd hon blir ruvsjuk på riktig snart. Deprimerad och håglös. Osäker på hur man hanterar skendräktiga hönor som går sådär på djupet.

Morgonmagi i mossen en dimmig septembermorgon

Valpen försöker få igång fröken Vi för att leka. Det går inte alls. Fröken Vi vill ta det lugnt och vila. Om det inte vankas träning eller jakt. Skendräktig eller dräktig på riktigt är frågan? En tydlig beteendeförändring de senaste dagarna i alla fall. Och matlust. Vi får se. Valpen är enträgen men kommer ingen vart med sina försök. Jag ska låta henne leka lite med Till senare i stället. Men de två är smått gränslösa tillsammans så de för bara leka under överinseende av mig. På mycket begränsad yta. Det är fint att ha en bästis tänker jag. En som man har roligt tillsammans hela tiden. Som alltid ställer upp.

Lyra skäller i hundgården så jag går för att tysta henne och se vad som står på. Inget särskilt står på förstås men Lyra behöver visst uppmärksamhet. Sur för att hon inte fick åka med slottsherren förmodligen. Hundar gör inget för att jäklas heter det. I det stora hela håller jag verkligen med om det. Men Lyra måste vara undantaget från regeln. Uträknande och listig är jag säker på att hon gör hon grejer på pin kiv. Hon ifrågasätter och finner sig inte bara. Inte helt olik mig faktiskt. Lite av en rebell. Den sötaste jag sett. Hon följer med in igen, muttrar smågnälligt och kryper ihop som en boll i värmen intill Lakrits. Fina Lakrits som är trött och sliten efter gårdagens jakt. Det tar på de äldre hundarna och det är med ett styng i bröstet jag vet vart åt det lutar. Få är åren man får tillsammans medan varje dag ihop är ett litet underverk i sig. Dagarna tillsammans borde tas till vara bättre. Man skulle sluta sträva framåt så. Mot provresultat, championat, finstädade hus eller vad det nu må vara. Leva nu!