Getting things done

Den svarta labradoren dröser ihop på köksgolvet. Det är verkligen så hon gör, dröser ihop. Som att tröttheten inte går att kontrollera mer och benen bara viker ihop sig under den gängliga kroppen. Jag undrar förstås om är frisk, om det är normalt med ben som ger vika så hastigt. Det är det nog tänker jag sedan, eftersom samma ben bara någon timme innan seglade över ett drygt en meter högt trästaket som det hade gått minst lika lätt att krypa under. Hon hoppar nog mest för att det är kul den svarta, och för att det verkar vara helt naturligt och självklart för henne att ta sig över hinder. Förresten är det nog bara jag som ser staketen som hinder, för den svarta tycks staket bara vara en vanlig del av livet ungefär som mat och vattenpölar.

Att simma verkar däremot inte lika självklart för henne, man kan väl inte vara en naturbegåvning i allt såklart. Vatten har hon tagit sig an med lite mer skepsis. Plaskat runt och ägnat sig åt vattenlek har hon gladeligen gjort men själva simmandet har hon lämnat därhän. Det har jag med gjort, tänkt att det kommer med mognad och värme. Nu är mognaden uppenbart på plast. Samtidigt som värmen som hastigt dök upp. Idag fick hon pröva några markeringar på vatten på ny plats och med nya igångar. Några från strandkanten och några med start en bra bit upp på land. Ett par ”inte nu” övningar med förflyttning blev det med. Hur svårt kan det vara tror jag hon tänkte när hon kastade sig ut i vattnet efter apporten och simmade med kraftfulla tag. Det var så kul så att hon till och med knallade två gånger. Härligt tyckte jag, lät henne fullfölja och gladdes över hennes iver. Nu har kan vattensäsongen börja!

Några andra som sett till att få saker gjorda är Jennie och Heather. Igår satt den mycket välförtjänta och efterlängtade 1an i öppenklass med riktigt fin kritik. Heja heja och STORT GRATTIS!!