Småvalpar betyder tidiga morgnar och jag hasar ner för trappan med valpen i famnen medan jag försöker blinka sömnen ur ögonen. Ute droppar fortfarande ett stilla regn när valpen och jag kliver ut på gräsmattan. Luften är lätt att andas idag med och temperaturen behaglig. Men jag är trött. Det är däremot inte valpen. Hon vill leka med tuggben, äta, hoppa i mitt knä och bita på ektröskeln. Övriga i flocken är morgontrötta och ligger kvar i sina bäddar, inte ens pocketcocker pockar på att gå ut eller sätta igång dagen. Lite märkligt faktiskt tänker jag och funderar en kort stund över om inte allt står väl till med henne men sedan ser jag genom fönstret utifrån hur hon hoppar upp på balansplattan, som står på tygburen som i sin tur står på massagebänken, för att kunna se bättre vad jag och valpen gör i trädgården. Med andra ord är pcoketcockern precis som vanligt om än lite morgontrött hon med då. Jag sätter på tevatten och letar upp en några år gammal poddintervju med Peder Fredricson att lyssna på, i hopp om att vakna till och inspirerad. Det slår inte fel den här gången heller. Vilken idol och förebild han är! Som älskade morfar fast en häst och tävlingsmänniska. Som vanligt när jag lyssnar på honom sitter jag med pennan i högsta hugg beredd att anteckna och skriva ner en handlingsplans så snart intervjun är slut. Jag ska framåt och det är nu det ska ske. Punkt. Godmorgon tisdag!