Hälsa styrkan och modet som finns i den

En favorit i repris. Sol idag med. Makalösa maj har slagit över i ljuvliga juni och sommaren har gjort sitt intåg på riktigt. Som vi njuter! Men var är regnet? Det nödvändigaEn smula orolig funderar jag över det medan jag far fram med vattenkannan för att rädda plantor på gränsen till uttorkning. Just nu är jag glad att vi inte gjort några större vårplanteringar, inga nysatta buskar och träd eller så, bara små fröer gömda i jorden i väntan på att gro när regnet kommer. Som det ser ut på väderprognosen lär fröerna få vänta ett tag till. Minst tio dagar i alla fall för så långt prognosen sträcker sig finns inget regn i sikte.

Jag gick förbi hönsens sommarhönsgård på morgonen efter vattningen med. Blicken sökte sig automatiskt in i den tomma hönsgården och jag tänkte onda tankar om räven. Av den lilla flocken, ägg och drömmar om gula kycklingar och hönsmammors uppdrag som fostermödrar åt små fasankycklingar finns ingenting kvar. Bara sorgliga högar av fjädrar med stänk av blod. Helvetets rävjävel.

Morgonen började kallt idag. Soligt men kallt. Jag saknade vantar. Men på eftermiddagen kom värmen ordentligt igen. Jag tror det hörde ihop med att det mojnade för det var nog egentligen bara vinden som var kall. Fram till en stund efter lunch ungefär blåste det rätt bra men sedan blev vinden allt mer stilla och ljum vartefter timmarna gick. Nu är det njutbart i allra högsta grad. Sommarfeeling med laptoppen och ett glas vin på altanen med utsikt mot grönskan. Just nu förtränger jag bristen på regn, trasiga bilar och skadade hundar och myser i sommarkänslan. Jag äter oliver med och tittar på den naket avslöjande kärnhögen men tänker att oliver ändå är bättre än chips. Högst sannolikt i alla fall. Hundarna tuggar ben och slottsherren förbereder grillen. Den ensamma kaninen softar vid grinden till köksträdgården. Den vet att välja sin plats och ligger bekvämt med bakbenen utsträckta åt sidan så som avslappnade kaniner gör. Jag har förmanat den. Bett den att hålla sig i närheten av altanen eller bohålorna hela tiden. Så den snabbt kan dyka ner eller under ifall fru räv dyker upp igen. Kaninen verkar ha utvecklat en överlevnadsstrategi frågan är bara hur hållbar den är om räven verkligen sätter in en offensiv. Jag pratar med kaninen om det, hur jävliga rävar kan vara och så ber jag den lite diskret också, när vi ändå samtalar, att hålla sig undan från den nyss uppkomna salladen och sättlöken den redan börjat gräva upp. Inte vet kaninrn en förstår, den kanske bara är mätt, men den har inte ätit eller grävt upp något mer på en stund.

Rubriken till dagens blogginlägg kommer från en av Winnerbäcks låtar och raderna passar utmärkt för unghundsträning tänker jag. För det är mycket styrka det handlar om. Att få unghunden att utvecklas och känna sig som en superhjälte, för medsjälvförtroendet kommer modet. Så jag hälsar styrkan när den kommer, känner modet som följer med den och låter unghunden utvecklas utan att jag stör. Sedan. När styrkan och modet är på plats och superhjältekänslan vuxit sig stark i den unga hunden kan jag börja styra upp. Visst. En del hundar tycks födas direkt in i superhjältekönslan och då får jag jobba annorlunda. När mod och dådkraft finns i överskott behöver jag inte direkt spä på det mer. Men innan jag vet det säkert. är det bäst att låta bli. En som redan är vattenkammad behöver ju inte precis friseras mer medan en ovårdad kräver en hel del pustning. Förståelsen för olika individer och vad du har som mål blir hela skillnaden i det här tänker jag. Avgörande rent av.