Happy new week
När klockan ringer nollfyra och femton är det inte konstigt att funderar över vad man egentligen håller på med. Men efter man kommit upp och igång glöms det snart bort hur tidigt det egentligen är. Tyvärr glömdes en del annat bort med, min visselpipa till exempel som blev kvar hemma på kroken i hallen till ingen nytta alls. Kråkmorgon stod på schemat och utrustade med diverse kamouflagekläder, nät, bössor och hundar men utan visselpipa tog vi plats bakom en mur i åkerkanten. Sedan var det bara att vänta, och locka för dem som behärskade det. Kråkorna valde inte riktigt vår väg denna morgonen men några blev det och desto fler såg vi när de sträckte förbi. På för långt håll. Bäst och Lakrits som var med satt ihop tryckta i gömslet tillsammans med oss. Vänta ska ju vara ett av retrieverns adelsmärke och grabbarna visade att de behärskade den delen bra trots spänningen och några skott in emellan. Lite värre var det med min passivitet och kylan för trots vinterkläder, dubbla ullsockor och varmaste stövlarna förvandlades mina fötter till stela isklumpar efter bara någon timme. Då funderade jag ännu en gång på om jag verkligen valt rätt hobby och passion. Jag måste verkligen få till något bättre för att hålla värmen annars få jag hålla mig enbart till jakt i rörelse för sitta på pass med iskalla fötter går bara inte. Då ledsnar man fort. Efter den lilla jakten gjorde Bäst ett riktigt fint eftersök på en kråka och det värmde till och med upp de kalla fötterna något.
Äkta cockerkärlek
Hemma igen insåg vi att klockan fortfarande bara var tidig förmiddag så dagen räckte till mycket än. Det är väl det bästa med att gå upp så tidigt på morgonen tänker jag, att dagen räcker så länge. Bland annat blev det lite unghundsträning för lilla Vi tillsammans med ett par vänner och Bäst och Lakrits fick pröva delar av lördagens elitklassträning. Sedan blev jag trött, jättetrött, den tidiga morgonen kom ikapp och eftermiddagens promenad gicks med riktigt långsamma steg och om nu dagen varat länge så blev kvällen desto kortare. John Blund överrumplade oss båda i soffan redan strax efter åtta så det var bara att erkänna sig besegrad och ta natten. Pigg och utvilad vaknade jag sedan till en frostig morgon idag där det ljusnade redan klockan sex och solen steg på klarblå himmel efter det. Hurra! Underbart att kunna vända ansiktet mot solen och ladda batterierna igen. Den senaste veckan går väl inte direkt till historien som den bästa vädermässigt i mars om man säger så. Det har varit rejält trist faktiskt och solen behövdes verkligen nu. Jag har saknat både den och lite av min ork samt delar av mitt minne så lite läkande och energiberikande sol satt extra fint. Att jag dessutom hade gott om lediga timmar att vara ut i solen och träna mina egna hundar idag gjorde att solen nog faktiskt strålade ännu starkare.
