Home rules: §1 Cockers are the boss. § 2 See rule 1.
Det är uppenbart att husregler inte gäller cockerdamer. I alla fall är flockens sådana helt övertygade om det. De tittar uppmärksamt på när flocken kommenderas att stanna på altanen medan jag går in för att hämta någon i köket. Nickar snusförnuftigt mot de andra hundarna och säger ”nu hör ni vad hon säger” och sedan traskar de själva obehindrat rakt in i slottet. Jag frågar slottsherren om reglerna verkligen inte gäller cockertikar och han ler lite finurligt och säger att hela världen är full av undantagsregler och nu är det ju ändå sommar och semester. Jag nöjer mig med det svaret och kliar pocketcockern bakom örat. Hon är ju så liten så hon märks knappt inomhus i alla fall tänker jag. De förnuftiga ( eller lättlurade?) reterievrarna sitter lydigt kvar på altanen när jag kommer ut igen med cockerdamerna som följe.
Jag undrar om det blir en riktigt getingsommar frampå. Vi har många getingar här och glädjande nog surrar ett grupp stora bålgetingar över mitt huvud där jag sitter på altanen. Jag gillar dem för att de håller undan de mindre betydligt ettrigare getingarna så just nu hoppas jag på att bålgetingarna hittar en lämplig boplats, det verkar vara det de letar efter. Trots värmen har jag lyckts få en ny omgång med salladsför att gro i en av pallkragarna. Jag vattnade fröerna med iskallt vatten efter sådd och det gick vägen. Små späda salladsblad av olika sort har kommit upp och jag skulle just till att skörda de första när jag fann salladen nerbetad. I vetet på fältet bakom växthuset stack fyra spetsade öron upp över kanten. De unga rådjuren igen! Vi har två smaldjur som gått här hela sommaren nu, lite förvirrade så där som övergivna unga vuxna kan bli har de av någon anledning bestämt sig för att bosätta sig i slottsträdgården och trots all grönska som finns föredrar de, såklart, att äta späda salladsblad, ärtskott och allt annat jag försöker mig på att driva fram i köksträdgården. Till nästa år för det blir en komplett inhägnad runt köksträdgården för det här håller inte.
Det är galet varmt nu och det först nu fram emot kvällen efter ett dopp i Stavsjön som vi alla kvicknar till. Vilken makalös sommar vi har! Mitt på dagen handlar det mest om att hålla sig i skuggan, om man har möjlighet, och dricka så mycket man bara kan få i sig. Och så svalka sig med bad då. Därför har hundarna fått en stor plastbalja, typ murarbalja fylld med vatten i hundgården. I den droppar bitar av Lyras lightmat, för de kulorna flyter lätt och fint så får hundarna i sig en hel del vatten medan de plockar i sig foderkulorna. Den svart unghunden förstod inte riktigt tekniken och taktiken och försökte dricka upp matkulorna medan fröken Vi och pocketcockern högg dem å ytan. Pocketcockern som är både smidig och smart stod snart hela hon i baljan med vatten upp till manken och fångade kulor. Hon har inte varit lika smart när det kommit till blåbärsplockning. Det krävdes två rundor av det för att hon skulle förstå att hon kunde plocka bären själv och inte behövde bli serverad. Lite oväntat faktiskt eftersom jag upplever henne som väldigt kvicktänkt annars. Kanske blåbärsplockning inte toppar hennes intresselista helt enkelt. Däremot gillade hon när hela familjen simmade tillsammans i sjön och hon gillade att få hämta tennisbollar i näckrosorna. När hon apporterar i vatten lämnar hon också av stående utan tendens all hamna på rygg. Applåder för det! Jag förstår mig verkligen inte på denna ljuva lilla hund i vissa avseenden. Hon badar både gärna och länge med men än så länge tycker hon inte om att ge sig av för långt ut på öppet vatten. Trettio meter från land sådär tycks vara hennes gräns just nu. Blir det längre vänder hon snabbt och simmar iland igen. Förståndigt egentligen. Pocketcockern och bruna Mer är lika varandra där, stöpta i samma form fast en liten och en stor brun, han älskar vatten han med men modet att vara långt ifrån räcker inte riktigt till. Han har klarat sin bra i livet i fall och är ju inte retriever som förväntas klara vattendirigeringar på hundrameter så det spelar mindre roll. Badar gör han gärna och hittills i sitt åttaåriga liv har han bärgat de fåglar som fällts i vatten för honom både på and och fasanjakter och vad ner kan man önska egentligen?
