Höstkvällar
Inne i värmen igen, kaminen eldar på för fullt, valpen ligger vid fötterna och flera koppar te är redan intagna. Och rätt många mandelbiscotti. Jag klarade mig riktigt bra idag, med alla lager kläder och lite tack vare att det snöblandade regnet i stort sett uteblev. Nu regnar det rejält däremot, som tur är så är slottsherren hemma så han får lov att ta kvällsrastningen medan jag fortsätter med tedrickandet och passar den bångstyriga men väldigt söta valpen.
Sådan här väderdagar blir man väldigt medveten om hur bra det är att ha rätt utrustning, alltså rätt och bra kläder. Men många timmar utomhus varje vecka och i stort sett varje dag måste kläderna fungera. Det svåraste är som alltid att hålla värmen i händer och fötter. I höstas fick jag ett par uppladdningsbara ”batterihandskar” från Pinewood. Nu har jag fått prövat dem några gånger och de funkar bra. Men det förutsätter två saker. Att man kommer ihåg hur man startar dem och att man kommer ihåg att ladda dem. Gör man bara det så håller man värmen ordentligt i alla fall fyra timmar sådär. Det finns tre lägen att ställa in på handskarna, jättevarmt, mellanvarmt och lite varmt. Jag gillar jättevarmt. Sedan är det såklart lite klumpiga, tjocka och ordentligt fodrade och så en batteripacke på det. Man håller man värmen så är det värt det alla gånger om och efter ett tag lär man sig att hantera både handskar, startpistol och dummy under tiden man oavbrutet längtar efter sommaren.
Heather och Bäst igen, gula hundar gör sig bra mot bruna eklöv.
Valpen Flow växer så det knakar. Till och med jag ser det. Hon har en intensitet som kan få vem som helst att tappa fattningen. Hur kan det finns så mycket energi i en så liten kropp? En retrievervalp framstår som rena slowmotionhunden och nästan lite trög i jämförelse. Men väldigt behaglig. Jag gillar att ha vintervalpar, för då är vi mer hemma och inne och kvällarna kan ägnas åt att mysa med valpen och knyta an. Fast denna gången vet jag inte om det var så bra med Novembervalp. Med Flows energi hade nog ljusa sommarkvällar med uteaktiviteter varit att föredra. Men man får väl vad man förtjänar som slottsherren brukar säga. Jag tvivlar.
För att tygla den söta valpen i tid har vi börjat med lite valpträning. Ett par minuter ett par gånger om dagen. Fast det är väl inte träning i ordets rätta bemärkelse kanske. Vi övar lite sitt. Och att inte trycka sig ut genom minsta lilla springa när dörren öppnas utan istället vänta på sin tur. Vi apporterar apa med. Den lilla mjuka plyschapan apporteras på köksgolvet och lämnas med tillhörande valp i knät eller famnen. Någon gång även i ansiktet. I den övningen tränar vi lite självbehärskning också och första grunden till det som senare kallas stadga. Vi sitter på golvet med valpen i knät. Den ivriga valpkroppen hålls lugnt men bestämt fast när apan kastas iväg. Så fort valpen sansar sig släpps hon iväg mot apan som snabbt apporteras. Hon fattar fort lilla Flow och sitter nu i stort sett själv mellan mina ben och väntar in tillåtelsen. De första gångerna ville hon gärna gömma apan någonstans så där krävdes lite lirkande för att få henne med på våra tankar. Slottsherren, som fortsatt säger att han inte gillar valpar, är särskilt bra och tålmodig med sådant och brukar snart får varje valp att förstå hur han vill ha det. Så även med Flow.
