Hur kan en dag gå så fort?
Jag rör mig vant framför köksgolvet, startar vattenkokare, lägger två ägg i en kastrull och häller upp frusna bär i fruostskålen. Släpper ut hundar, knappar igång radion och sätter färg på ögonen redo att möta dagen med lite piggare blick. Mina morgonrutiner sker invant och säkert för jag har gjort på samma sätt under väldigt långt tid och trivs med det. Jag tänker inte så mycket på det längre, bara gör dem och trivs med det. Vanorna. Morgonstund har guld i mund. Är morgonen riktigt tidig skriver jag med, tar mig en kreativ stund och skriver ur mig en del, knappar fram ord efter ord ur tankar och funderingar och låter reflektionerna ta form på skärmen. Hundarna har inte behov av att skriva förstås tänker jag när jag tittar på hunden som vilar vid mina fötter. Men nog sjutton behöver de få tid att reflektera ibland? Få en lugn stund och landa efter ett träningspass eller efter intensiva träningspass och kanske alldeles särskilt under inlärningen. Då kanske lite längre pauser för reflektion är nödvändig för att all den nya informationen ska kunna sjunka in och landa. Jag undrar hur bra vi hundägare är på att låta hundarna få det? Hur fort går vi inte från en del i inlärningen till nästa del av allt det vi vill lära dem utan en ordentlig paus emellan. Tror jag tänker lite extra på det här just nu för jag har så många fina unga hundar i träning, och lika många smått otåliga hundförare som vill väldigt mycket på väldigt kort tid.
Svarta Min löper. Lakrits har med envishet hävdat att det varor på gång sedan strax efter jul. Talat om att det är dags och att vi snart har en löptik i flocken. Jag har avfärdat hans information för här ska inte vara några löp förrän tidigast mars, april sådär enligt kalendern. Nu löps det. Man gör skäl i att lyssna på äldre erfarna herrar förstår jag. De sitter inne med en massa värdefull information som inga datum väl antecknade i kalendern, provsvar och annat kan mäta sig med. Om jag bara kunde lära mig att lyssna lite bättre och inte ifrågasätta så mycket.
Nu hoppas jag att Min drar med sig fröken Vi in i löp för om det blir avklarat nu har vi sedan våren till roliga träningar och provstarter. Hoppas kan man ju alltid som sagt, hur det sedan blir är en helt annan sak. Det har blivit kväll nu efter en brokig dag med jobb och andra sysslor. Rota har tagit bädden vid mina fötter, ligger på laddning och återhämtning. Hon blir trött av att umgås med en hel hög ”kollegor” hela dagen och på kvällen är hon mättad av socialt hundumgänge och föredrar att komma in i köket. Där sover hon helst på nätterna med. Nära de andra men ändå för sig själv verkar passa henne bäst. Jag förstår precis hur hon känner och hade själv gjort samma val även om det inte hade gett tillgång till skönaste madrassen. Flockliv och sociala sammankomster i all ära men ibland är det skönt att bara få rå sig själv utan trängsel. Det börjar en ny omgång av den brittiska naturserien ”Världens natur” på tv ikväll och det första avsnittet ska handla om ”Hundens vilda släkte”. Det måste vi se såklart, bänka oss i clubfåtöljerna med ett par hundar som fotvärmare och göra vad vi kan för att inte somna innan programmet är slut. Kvällströttheten hänger som ett tyngtäcke över mig när kvällen kommer så det blir verkligen en uppoffring att hålla sig vaken även om programmet är intressant. Jag ska ge det ett ärligt försök i alla fall, göra mitt bästa som det så fint heter.
