I samhällets tjänst

Något av det finaste och mest berörande är väl ändå hundar i samhällets tjänst. Hundar som outtröttligt jobbar för sina förare som service eller blindledarhundar. Hundar som jobbar med narkotika sök, som räddningshundar vid jordbävningar och laviner som larmar för diabetes, som finner cancerceller långt för sjukvården. Endast vår fantasi och okunskap sätter gränser för vad de kan utföra för oss. Jag blir berörd. Idag läste jag också i hundsport om världens första hund som finner dopingklassade preparat och om de tre hundarna som fann kroppsdelarna efter det tragiska mordet på Kim Wall. Jag så också hennes föräldrar i intervjun hos Skavlan där de både sken upp och faktiskt log mitt i allt elände när det blev tal om de hundarna och om deras egen bernen sennen. Djur gör fantastiska saker med oss människor!
Jag läste också ett inlägg i tidningen Ridsport skrivet av en Ponnypappa om sonen, hans diagnoser och svårigheter och helheten pojken fann tillsammans med hästarna. Där på ponnyns rygg fanns det inga sjukdomar eller diagnoser som nådde fram till sonen. En frizon helt enkelt. Och jag berörs igen, djupt och innerligt så jag ryser. Djur betyder så mycket mer än vad vi förstår. Som om det inte räckte såg jag också ett kortare videoklipp från ett äldreboende där en i personalen tog med sig ett litet lamm och lade i knät på en senildement äldre man som varit tyst och butter i flera år. När mannen klappade lammet över ryggen började han plötsligt fråga om lammets ålder och berättade sedan om sin egen barndom, om djur det haft och grönsaker de odlat. Power!
Allt de här säger så mycket mer om hundar och djurs betydelse för människor än tävlingsresultat och jaktprovsframgångar. Det är värt att påminna sig om både en och två gånger.

Det är vinter nu. Helt plötslig och ännu mer oönskat. Lätt snöfall och isande kyla och jag saknar sommar och värme men accepterar. För vad kan jag annars göra? Ulltröjorna ligger på hög med raggsockar och långkalsonger och jag tar lager på lager men fryser ändå trots att det bara är nollgradigt. Hur ska det gå när den riktiga kylan kommer tänker jag? Men det går såklart, det gör det alltid. Jag behöver bara lite tillvänjning. Och eventuellt ett par uppladdningsbara värmesulor till stövlarna. I mörkret inne i slottet om kvällarna fryser jag inte för kaminen som är laddad med värmepellets brinner bra och valpen värmer på fötterna efter viljornas kamp om clubfåtöljen. Men kvällarna är mörka och långa och jag kan ana en liten känsla av rastlöshet. Om än bara liten. För att förhindra att den blommar upp lyssnar jag på musik, leker med valpen och tittar på klipp från nätet om spanielträning och spanieljakt. Det är inspirerande och spännande och jag längtar till att få sätta igång träningen med Flow. Hon ska jaga bättre än de bästa och vara stadigare än stadigast. Med hennes namn kan det ju inte bli på annat vis. För säkerhets skull vet jag redan vad mina två nästa hundar ska heta. Så jag inte sätter målen för högt och kör slut både mig och hundarna helt. De ska heta Rast och Vila. För vad kan gå fel då?
Favoriterna på spanielklippen är Wauley gundogs och fotografen Nick Ridley som har hund från dem. De har en del vettigt att säga med, som känns både äkta och sant för mig. Måtte jag aldrig glömma det..

Från Waupley gundogs sida:
”Field Trials should not all be about winning. Sometimes, like yesterday, they should be about being happy about your dogs performance. Yesterday was also about being in good company and in a nice place and also, watching two judges doing their best to give every dog the very best opportunity to succeed. Yesterday was also about being delighted for the very nice guy who pipped you to the post and about the long drive home thinking how lucky I am to be able to do this and have a little dog I think the world of.
Jay (Ardchonnel Faodalach) was second in the Kintbury Novice Trial in Berkshire yesterday. This morning he is stiff and sore after hunting in heavy bramble but still enthusiastic to be off picking up this morning. I think he should have the day off but I doubt if he would appreciate it!”

Och från Nick Ridley uppdatering av profilfotot:

”Hunting ain’t a competition” he said
You ain’t trying to win any prizes
Hunting is watching your dog work, and
taking it easy, and shooting just enough,
and walking slow, and enjoying the day.
Robert Ruark, The Old Man and the Boy

Så sant som det är sagt.