Inget sker i en handvändning
Det är en helt vanlig måndagskväll i slottet. Valpen har somnat vid mina fötter, slottsherren pysslar om fiskarna och radion står som vanligt på med någon sport som ingen av oss lyssnar på. Det är trivsamt ändå, att höra sportkommentatorernas med inlevelse förklara vad som sker. Förutom att det är en vanlig måndag är det vårfru dagen och våffeldagen eller Jungfru Marie bebådelsedag om man hellre vill kalla den det. Det blir inga våfflor i slottet i år heller, vi har fortfarande inget våffeljärn och har inte haft på många år. Det gamla försvann med något barn som flyttade hemifrån och efter det har det inte blivit av att vi skaffat något nytt. Helt uppenbart har vi klarat oss utmärkt utan våffeljärn. Lika bra som vi klarat oss utan microvågsugn sedan åskan slog sönder den senaste för ett antal år sedan. Det är väl inte precis en merit att klara sig utan micro och våffeljärn i och för sig men det ger i alla fall mer plats i köket och en insikt om att man har en hel del prylar i onödan och att det går att ändra inrutade vanor.
På tal om inrutade vanor så kan de vara obegripligt svåra att ändra. Det är inget undantag i hundträningen såklart. Att ändra på det hunden tillåtits göra länge görs inte över en natt och det kommer troligen alltid att ligga kvar och ”störa” till en viss del även då vi lyckats ändra vanan. Det är så oerhört lätt att falla tillbaka till det gamla igen. Ta den enklaste välkända vägen.
När vi tränar hundarna brukar jag tänka på att jag inte ska ändra på något bara för ändrandets skull utan endast när jag verkligen har bekymmer och inser att en ändring på ett eller annat sätt är nödvändig. När jag sedan bestämmer mig för att ändra vad det nu kan vara, en detalj i hur jag skickar hunden på markeringar kanske, gäller det att jag är konsekvent och enträgen. Att skapa en ny god vana eller en rutin tar ordentligt med tid. Det räcker inte med att pröva några gånger för att se ett resultat och kunna utvärdera om det fungerar eller inte. Ofta får vi faktiskt ett bra resultat alldeles i inledningen av ändringen, redan de första gångerna, vilket ofta beror på att vi som förare är motiverade till förändringen, är laddade för att lösa problemet och ta tag i det. Vi går all in med själ och hjärta. Men efter några gånger tycker vi inte att effekten är lika bra längre, resultatet blev inte som vi önskat tillräckligt fort så vi skakar på huvudet och säger lite besviket att ”det funkar inte för min hund”. Det kan förvisso vara sant men det märkliga är att det nästan alltid inträffar i samband med att vår motivationen sjunker och att vi tappar tron på effekten av förändringen. Om det passar hunden eller inte låter jag vara osagt men klart är att föraren inte orkar vara långsiktigt och vänta in resultatet. För att bygga det nya ordentligt och ge det en riktig chans brukar jag säga att man behöver ge det ungefär två månaders tid. Sedan kan man utvärdera och fundera över om det passar hunden och börjar ge det resultat man önskat. Observera att jag skriver börjar, för det är fortsatt långt kvar. Som vanligt ligger allt det hör hos oss förare och inte hos hunden. Vi behöver vara ihärdiga och tålmodiga, se de små framstegen längs vägen och inte ge efter så snart vi får ett motstånd. På sätt och vis är ingen skillnad i att ändra en vana oavsett om det gäller något i hundträningen, en förändringen i kosten, att börja träna eller att sluta röka . Det är jobbigt, kräver engagemang och vilja och det tar tid i anspråk.
För övrigt är snabba resultat en utopi.
