Inte helt som planerat

Fjorton kilo uppdämd cockerenergi skuttar i kopplet framför mig. Med galoppspång på stället tar vi oss framåt i snöyran och jag tänker att det inte kommer att gå länge till. Att hålla lilla Till i stillhet. Hon är duktig ändå, accepterar tålmodigt vilan och de korta koppelpromenaderna och jag lovar att henne att hon ska få springa så mycket hon vill om ett tag. Nästan i alla fall.

Våren lyser fortfarande med sin frånvaro. Solen med idag. Dagens väder var väl inget att skryta om direkt, Blötsnö varvat med regn och en ynka plusgrad. Vi härdar ut men storknar nästan av att se prognosen so visar tio centimeter snö med kraftiga vindar både fredag och lördag. Ska den här vintern aldrig ge upp? Det ska i alla fall inte snöa på lördag då vi ska starta på den stora lag workingtesten i Fathult, Då ska solen passande nog skina hela dagen, om prognosen håller i sig. Men just nu hjälper det inte riktigt vad det än är för väder på lördag för fröken Vi började löpa idag. Tre dagar innan start. Då kan man hålla sig för gapskratt men ändå var det just det jag gjorde. Skrattade. För det går inte att göra annat än det för det är faktiskt skrattretande för jag vet ute för vilken gång i ordningen jag anmält henne till prov och tävlingar fått stryka oss på grund av löp eller skador. I det sammanhanget känns ett löp ändå rätt okej för det är på övergående och väldigt mycket bättre än en skada. Dessutom. Har man tik för man räkna med löp. Ofta vid de mest olämpliga tillfällena. Det ingår i konceptet tik.

Det är så tyst och stilla i slottet ikväll. Alla är trötta och helt utslagna. Jag förmodar att det beror på sommartiden. inte just att klockan ställts om kanske men att det hinns med mer uteaktiviteter med de förlängda kvällarna och omställning tar alltid lite tid. Med fler steg i ben och kropp är orken slut när vi alla släntrar in fram emot kvällen. En go tröttheten för all del. I takt med att dagarna blir allt längre blir kvällarna allt kortare. Innekvällarna alltså. Det blir inte så mycket kvar av kvällen när man är ute till solen går ner och sedan ska fixa med innesysslor och utfodring av folk och få. Allting har sin baksidor. Som vanligt. Jag väljer ljuset oavsett såklart, tar det lugnt på kvällarna gör jag ju hela vintern och det är egentligen bara just nu i övergången jag saknar de lugna kvällarna. Svältfödd på ljus efter vintern vill jag liksom fånga varje ljus stund och inte gå miste om något. Men om ett tag när ljuset finns i överflöd taggar jag ner och kommer in i nästa lunk. Sommarlunken. Det är bara det att den känns oändligt avlägsen just nu.