It starts with a challenge
Jag gillar de där dagarna då jag har tid att tänka långa tankar. Då funderandet inte behöver stanna halvvägs in i planering som det alltför ofta behöver göra då arbete eller annat pockar på. Fast förmodligen är lagom trots allt bäst. Långa tankar och funderingar kan rätt snabbt gå över i grubblerier nämligen och det är något man klarar sig allra bäst utan. Så nu önskar jag mig lagom mycket tid att tänka lagom långa tankar till dess slut. Ska det vara omöjligt?
När tillvaron är upp och ner, som den är för oss alla på ett eller annat sätt nu är det kanske svårt att finna långa inspirerande tankar om framtidsplaner och drömmar överhuvudtaget. Istället handlar det mer om att ta sig igenom och hålla näsan kvar över ytan. (Tack och lov för möjligheten och glädjen i att träna hund) Vare sig man vill eller inte får man god övning i att flytta fokus och nöja sig med mindre. Just det tror jag faktiskt det kan komma något gott ur. Det att vi lär oss uppskatta mindre mer vardagliga saker mer. Sådant som annat lätt tas för givet och ses som självklart. Som en ostfralla till exempel. Om slutar äta mjukt bröd för en längre period så kommer en ostfralla upplevas helt underbar och vara i klass med den godaste räkmackan som går att finna den dagen men äter en enkel fralla med ost igen. Om ostfrallan tillsammans med en kopp te kan hamna i nivå med en lyxig räkmacka med färska räkor har vi kommit riktigt långt. Det är bara ett exempel av många. Jag tänker att det skulle kunna vara så i hundträningen med. Om vi kan flytta fokus från drömmålet och acceptera lite mindre delmål i hundträningen så tror det skulle bli ännu roligare att träna. Det har en tydlig tendens att bli det när man fokuserar på det positiva istället för det negativa. Jag menar inte att man ska blunda för problemen, de finns där och kommer troligen alltid att finnas där men förhoppningsvis i allt mindre grad om vi bara inte gör för stor affär av det. Om man försöker flytta fokus från problemet kan det till och med hända att det löser sig nästan av sig själv. Allt i en hund och dess träning går kanske inte heller att ändra på eller få bort helt. Ingen av oss kan trolla och hundar har faktiskt svagheter. Om vi kan nöja oss med lite mindre och acceptera hundarna med brister kanske vi kan undvika konflikter och istället bygga dem åt rätt håll. Ett sätt att flytta fokus och nöja sig med mindre fast samtidigt mer för oss som är bitna av hundträning kan vara att skaffa en hund till. Med fler individer att fördela både träning och fokus på kan de mest åtdragna träningsknutar faktiskt lösas upp. Och en till hund är väl ett alldeles ypperligt och mycket trevligt sätt att lösa ett problem på. Ett av de bästa sätten jag kan tänka mig faktiskt. Även om man troligen skaffar sig nya på köpet. Fast med det menar jag inte att man ska ränna iväg och köpa en till hund så fort man dyker på ett problem förstås. I så fall skulle vi väl alla ha så där ett tjugotal hundar var, minst, och det vore varken särskilt hållbart eller förståndigt. Och troligen skulle det inte lösa några problem heller. Inga alls är jag rädd.
