Kaninblåsningen
Vi har försökt flytta våra kaniner. Byggt ett stort sommarhägn till dem. Paradiset tänkte vi. Men inte kaninerna. De ville hem igen. Rymde en efter en tills bara en kanin var kvar i sommarhage. Men vi gav inte upp. Tänkte att kaninerna inte förstått sitt eget bästa. Än. Så vi lyckade fånga in dem igen med hjälp av rävfällan. Den vi hittills aldrig lyckats fånga någon räv i men väl kaniner och bruna Mer. Efter några dagar var alla infångade och återbördade till sommarhagen. Nu så! Tänkte vi men det sprack såklart. En kanin rymde igen, och en till. Sedan hände det allra märkligaste. En dag satt en av kaninerna inne i det gamla helt stängda hägnet. Vi begriper absolut ingenting alls. Vet överhuvudtaget inte hur den lyckats ta sig in där. Men budskapet är glasklart. Kaninerna vill inte flytta från sitt revir. Vi får tänka om. Igen.
En annan sak som är knasig är det pyttelilla ägg som plötslig låg på marken i hönsgården. De tre hönorna värper fina medelstora ägg i reden under tuppen ”Tuppens” övervakning om dagarna men det här ägget var i storlek med ett rapphönsägg och låg i gräset ute i hönsgården. Tak är över hönsgården är det med så det är uteslutet att någon annan fågel lagt ägget där. Någon av hönorna måste vara mor till miniatyrägget. Många höns har vi haft genom åren och många speciella ägg har det blivit, några utan skal, ett par med dubbel gula och några skrynkliga. Men aldrig tidigare ett miniatyr ägg. Vi är förbluffade.
Igår blev det sökträning i mossen efter avslutade lägerdag. Slottsherren och Lillie manade på oss att följa med. Tur det för annars hade det nog inte blivit av för jag var trött efter arbetsdagen. Men jag tog den unga svarta och några dummie och hängde på. Förts lade jag ute ett sök till gulliga Lillie när slottsherren och hon väntade en bit bort. Bössan var med så söket startade med några skott ut i området. När Lillie sökt klart fick den unga svarta också ett sök. Jösses vad det gick! I hög fart och med stil svepte den långbenta hunden in hela fältet med sex dummie på rekordfart. Slottsherren lät antyda att det är synd på resurserna att inte starta den svarta hunden på b-prov och kanske har han rätt. Kan hända blir det några b–provstarter med den unga svarta också om tiden räcker till och lämpliga prov dyker upp. Man ska ju aldrig vara sämre än att man kan ändra sig tänker jag. Lägga till och dra i från lite på väg mot målet. Inget är ju skrivet i sten.
