Lev människa, lev! Säger jag och putter mig själv bestämt över beslutskanten.

Det är morgon igen. Redan klockan sex har det ljusnat ordentligt och långt inom mig känner jag det. Porlandet, bruset av det som drar fram, bubblorna som stiger mot ytan. Vårkänslor. Jag tittar ut på det halvtinade landskapet med snödrivor i alla norrlägen och tänker att det är samma varje år. Jag är inte riktigt medveten om vad det är jag saknat förrän det kommer igen. Nu är jag på rätt köl. Varje bakslag kommer såklart obarmhärtigt suga musten ur mig igen. Men inte så mycket. För nu har jag ljuset. Det väger upp.

Den nya tvättmaskinen visar sig vara outstanding. Jag förstår nu också hur dålig vår tidigare måste varit. Så trött mot slutet. För centrifugerat riktigt har den uppenbart inte gjort på väldigt länge. Det förstod jag när jag öppnade luckan och tog ur tvätten ur den nya maskinen. Vilket resultat. Nästan torrt innan jag hann hänga upp. Men för en av mina tunna ulltröjor som råkat åka med i ivern över den nya maskinen var resultatet inte lika lyckat. Åt helvete rent ut sagt. Den passar numer en pygmé med liten överkropp och ovanligt långa armar. Jämmer.

Det är oväntat tyst och stilla i hundavdelningen idag. Hundarna har vila efter frukosten och verkar ovanligt morgontrötta. Den gula unghunden är mätt och då märker jag inte särskilt mycket av henne heller. Annat är det när hon vaknar hungrig med ett illvrål eller väntar på att middagen ska serveras. Då fyller hon hela slottet och ingen kan missa henne eller hennes budskap. Jag njuter av stillheten som råder nu, och det faktum att jag inte har någon liten valp att passa längre. Bara större hundar som ska tränas och vägledas och uppfostras men som allihop i alla fall vet att göra toalett utomhus och kan gå med på en hyfsat rejäl promenad i skogen. En enklare vardag.

Så var det sådant där som beslutsfattande igen. Att bestämma sig. Så svårt det kan vara! Och vilken tur att man allt som oftast kan ändra sig. Den som uppfann ångerrätten borde ha en eloge. Fast vissa saker bör man kanske inte påbörja innan man ör säker på vad man vill och när man sedan bestämt sig får man vackert och seriöst se till att ro båten i land även om det tar emot. Därför är det såklart bra att tänka efter ordentligt före. Innan beslutet. Så har jag tänkt ett tag. nu. Samtidigt kommer aldrig ett perfekt läge, eller en perfekt tid ramla över en så hur länge ska man vänta? Jag hoppas ofta på ett tecken någonstans ifrån när jag är mitt i ett beslutsfattande. Inget avgörande men något litet som får mig att vippa över kanten.