Livet är för kort för att inte unna sig en lång fika

När vårsolen kikar fram känns den där långa fikastunden viktigare och nödvändigare än någonsin. Själva fikat kanske inte är så nödvändigt egentligen men stunden är desto viktigare. Den där avkopplande stunden i naturen med ansiktet mot solen och hundarna runt fötterna. Funkar bra mot en solig vägg i staden med för all del eller inomhus i värsta fall. Man måste faktiskt ta sig den stunden, den borde vara lika självklar och lagstadgad som fem veckors semester och övertidsersättning. Att unna sig en god lång fika kan vara rena överlevnadsstrategin i en fullspäckad vardag. En stund att andas och återhämta sig. Förr sov man middag en stund på sofflocket innan man gick ut och fortsatte med dagens sysslor. Åtminstone på landsbygden. Den middagsluren har vi dessvärre bantat bort med tiden. Var tog den vägen egentligen? Fikastunderna lever som tur var kvar även om vi dragit ner från sju sorters kakor till en slät kopp kaffe eller möjligen en proteinbar. Och från en halvtimme till fem minuter. Jag vet inte om de hade så fel förr egentligen. Varken med middagslurar eller sjusorters kakor. Tiden räckte bättre förr verkar det som, både till kakbak, middagssömn och fikagemenskap trots avsaknad av mängder av maskiner, hjälpmedel och supersnabb fiberuppkoppling. Nu går allt i ett rasande tempo. Jag undrar vem som ska bromsa åt oss? Kanske åker jag och köper en gammal kökssoffa med lock på loppis imorgon. Om inte för att sova middag på så åtminstone för att påminna mig om att ta mig tid till långa fikastunder och återhämtning. Gärna med solen i ansiktet.

Idag har det varit mycket hundjobb på schemat och middagsluren har lyst med sin frånvaro. Ansiktet mot solen har vi i alla fall hunnit med och lite andra trevliga och nyttiga saker. Jag har fått undan det sista av förra årets bokslut (tror jag) och pärmar och pappershögar har märkts upp och flyttats till lagringen på övervåningen. Det känns nära på som att jag har kontroll fast en svindlande känsla kommer över mig när jag tänker på revision och annat läskigt man kan drabbas av. Inte för att jag fuskar på något sätt, jag försöker verkligen göra allt så rätt jag bara kan. Men det är med bokföring är ett ofantligt stort område och att få grepp om alla regler är inte lätt. Helt omöjligt faktiskt. Så det kan mycket väl hända att en och annan verifikation har hamnat fel och någon annorlunda udda momssats inte uppmärksammats. Jag får väl tro att skattmasen kan ha lite översyn med en liten egenföretagare som försöker göra sitt bäst trots avsaknad av sinne för struktur, siffror och fullständig ordning ifall de skulle komma och knacka på dörren. Fast det är nog inte så troligt när jag tänker efter. Lagar är lagar och regler är regler oavsett om man är strukturerad eller inte. Som tur är har jag en revisor som står för det där med ordning och struktur och ser till att rätta de felen jag gjort så att jag kan slippa oroa mig och fortsätta sova gott om nätterna.

Privatelever och en kursavlsutning har avlöst varandra i solen under dagen idag. En fin arbetsdag helt enkelt. Om man plockar russinen ur kakan så kan man säga att solen har lyst, min förkylning har gett sig av, vinden har hållit sig hyfsat stilla, jag har träffat en unghund med superhärlig attityd, en väl genomarbetad elithund som glänste på linjerna, ett gäng på öppenklass träning med provupplägg som alla löste de tilldelade uppgifterna, om än inte klockrent hela tiden så ändock med rejäla framsteg för varje ekipage och jag har haft en riktigt fin träningsstund med min cockerunghund där dagens korta träning gick i det närmaste strålande. Vi hade flow. Mycket tack vare att jag hade huvudet med mig och var förutseende INNAN träningspasset. Och så de vackra blommorna! Krokusar och snödroppar ute, en bukett vita och röda tulpaner som slottsherren hade med sig hem från jobbet igår på köksön och en fantastiskt vacker tulpanbukett i rosa och lila som jag fick av ett par kursdeltagare och som nu pryder både vårt soffbord och mitt hjärta. Tack!