Man tager vad man haver

November, becksvart utanför slottets alla fönster och isiga regndroppar mot rutorna. Normalt i allra högsta grad om än inte så önskvärt. November är almanackans elfte månad men på latin betyder november den nionde månaden. Det får jag inte riktigt ihop men det finns säkert någon bra vetenskaplig förklaring till varför den elfte månaden heter den nionde. Jag går i grådasket och spanar och lurar lite i den hösstökiga slottsträdgården. Jag väntar på en storm som ska blåsa undan merparten av alla eklöv. Förhoppningsvis kommer stormen innan snön. Jag saknar odlingssäsongen och tycker samtidigt det är skönt att den är över, att det är okej och nästan vackert att trädgården är stökig och ruffsig av för långt gräs och nervissnade perenner. Jag läser att en del vinterodlar, nästan året om. Det verkar kul men jag tror inte jag skulle fixa det, både trädgården och jag behöver en paus och återhämtning, för inspirationens skull. Fast om jag vänder på det så tränar jag hund året om utan någon längre planerad paus och det tröttnar jag inte på. Det är väl motivationen det handlar om igen. Viljan och passionen. Kan hända att det skulle vara bra med ett längre planerat träningsuppehåll med men när jag tänker närmare på det så inser jag att det räcker gott för mig med den hundträningsvilan som november och följande vintermånaders mörker ger.

I ljusa stunder och de luckor som skapats mellan arbetspassen i veckan har jag tagit mig möjligheten att träna hundarna lite. Det blir som sagt sparsamt av den varan den här tiden på året, mest på grund av avsaknaden av ljusa timmar. Men den här veckan har de få luckorna som blivit utnyttjats bra. Med lite blandat resultat och en och annan insikt. Jag behöver träna mer strukturerat bland annat och se till att ta vara på det jag har. Fina träningsmarker och några riktigt bra hundar bland annat med en hel del outnyttjad kapacitet. Jag skulle gärna vara lite mer närvarande med. Den senaste veckan har jag haft lite svårt att fokusera, tankar och ideer har virvlat som höstlöven i den kommande stormen. För många järn i elden och lite för mycket kul att fundera på kan hända. Om man nu kan ha för mycket kul att fundera över? 

Idag tog jag en sväng med Rota i en trädamark med mycket visset gräs och hallonsnår. Vis av gårdagens lite knackiga träningsakt var förväntningarna rätt lågt ställda. Men den lilla cockern imponerade och inspirerande. Stundtals var hon mer under gräset än över och hon sökte sig spontant in i snår och täta område med stort intresse och låg kroppshållning. Jag gillade verkligen det jag såg och ser fram emot hennes vidare utveckling och utbildning. Det här kommer bli kul!