Måndagsbetraktelser

Fröken Vi har specialiserat sig på musbon. Andra hundar blir suveränt skickliga på att finna hjorttryffel och snabbat gräva upp dem men Vi satsar istället på välbyggda musbon av gräs som hon hittar på fälten och i dikeskanter och på andra mer eller mindre omöjliga ställen. Snabb som en vessla är hon och kommer sedan stolt fram och visar vad hon funnit. Som tur är så har hittills alla bon varit tömda på möss. Varken jag eller slottsherren kan påminna oss om att vi på något sätt uppmuntrat letandet efter musbon utan det är helt och hållet självlärt och tydligen självgenererande. Som tur är så är inte intresset för musbon större än intresset för tennisbollar. Det är verkligen bra för annars hade vi haft ett uppenbart bekymmer. Tennisbollssöken i vinterdött gräs resulterar enbart i tennisbollar och inga musbon vilket vi är glada för. När däremot sökstunden är avklarad och hundarna får springa fritt tar det inte långt stund förrän ännu ett musbo är levererat. Kanske har vi ett musår här i år, likt ett lämmelår i fjällvärlden? För jag kan då inte minnas att jag någonsin sett så många musbon. Eller så är det så här varje år men nu med den skillnaden att vi har en specialutbildad musbosökarhund?

Jag tittar ut mot mörkret utanför köksfönstret, blötsnön yr i de kraftiga vindarna oh jag sänder en tacksamhetens tanke till att jag inte behöver jobba mer ute ikväll. Slottsherren och hundarna har kloklippningsrunda i hundrummet medan jag knappar på datorn. En efter en kommer de manikyrerade hundarna in till mig och lägger sig och gnager på ben. Jag skrattar lite åt Lakrits när han kliver över tröskeln in i nästa rum och märker att Lyra ligger där med ett ben framför sig. Lyra säger inget, jag ser inte ens att hon rynkar på nosen men Lakrits vänder bort blicken och backar tillbaka över tröskeln. Sura cockerdamer har han lärt sig att hålla avstånd till och förmodligen räckte det med en blick från Lyra.

Vi såg en dokumentär på svt play igår. Jag fann en länk till den när jag läste om ett par som startat ett hantverksbageri för en tid sedan. Dokumentären hade haft en avgörande roll i deras beslut om att starta det egna företaget. Ett aktivt ställningstagande för att försöka påverka och ta ställning i det lilla. Jag förstår dem. Slottsherren och jag satt andäktigt och tittade hänfört på dokumentären. ”Sista skörden” heter den. Vissa saker går det inte att blunda för och man kan verkligen undra hur det ska gå för modernatur. Om det finns någon räddning. Ett ökat medvetande hos väldigt många människor gör ända att det känns ganska hoppfullt och med små val i var och ens vardag kan nog hjulet vridas i rätt riktning. Som att odla egna grönsaker och köpa bröd på ett genomtänkt hantverksbageri till exempel. Eller att starta och driva ett bageri kanske? Jag kan definitivt tänka mig båda delarna. Om bara jag hade lite mer tid. Medan jag väntar på tiden ska pröva att baka kursdeltagarnas småkakor av ekologiskt odlat kulturspannmål. Äkta svenskt smör och ekologiskt socker och en minst en cocker att snubbla över blir det som vanligt. Även om jag inte hinner med ett helt hantverksbageri så kan jag ju alltid göra det jag gör lite bättre och lite mer medvetet tänker jag. Det kanske till och med lite nyttigare?

Mer intressant: Ett nyttigt bröd behöver tid