Messy is part of the process

Godmorgon vardag. Välkommen för all del. Känslan av vardag och höstens sakta närmanden förstärks av regnets sakta strilande utanför den öppna dörren. Öppen för att det trotsa allt är varmt och skönt och jag vill förlänga sommarkänslan så länge det bara går. Just precis nu är det lite mysigt med regnet, avkopplande, men jag kommer såklart ledsna på det grå innan dagen ens är slut och jag kommer att ha svårt att finna mig i att regnet kommer hålla i ändå till torsdag. Minst. Redan rikliga vattenmängder ska späs på med ännu mer. Det behövs inte här men däremot i östra delen av landet, på Öland bland annat så jag hoppas regnet tar den vägen när det drar härifrån.

Som jag skrev i ett kort inlägg på Instagram igår så inser jag och accepterar att det inte blir någon mer högsommarvärme med den där riktiga känslan mer den här sommaren. En ny växling i årstiden och livet är på väg in och jag följer med. men. Det är inte det samma som att jag är helt bekväm med det. Jag vill ha mer sommar! Mer bad, fika på uteserveringar i skuggan under en parasoll och fler sena ljumma kvällar på altanen. Man jag accepterar faktum som sagt. Resignerar en smula och tar nya tag. Det blir regn kläder på idag. I lager och hela dagen troligen. Till och med hundarna verkar lite dämpande. Idag tycks vädret ha den effekten även på dem och hela flocken har somnat om efter frukosten och ingen av dem gör någon ansats av att ha bråttom ut. Den mörka himlen och regnet drar onekligen ner tempot på allt och det är förmodligen bra tänker jag. Vilan och lugnet behövs. Jag ska ta tag i en hel drös med pappersarbete idag, jobba ikapp och förbereda. Den här veckan är i stora delar till för det. Sätta höstens kurser och deltagare i sitt sammanhang, göra klart planeringen, skap de olika gruppernas rum, beställa varor och fakturera. Jag ska skriva med, det har jag lovat mig själv, vardagliga texter till bloggen och mer (förhoppningsvis) genomtänkta rader till nya inlägg i övningsbanken. Den rullar på året om men den mest intensiva kurstiden som infallen på våren och håller kvar det höga tempot fram emot sen sommaren ger inte så mycket utrymme att skriva nya pedagogiska inlägg så under den delen av året blir det inte så mycket nytt. Skrivandet till övningsbanken är en bra höst och vintersyssla med andra ord. Vintern är något jag funderar en del över, hur jag ska fördela arbetsuppgifterna över året och få arbetet lite mer jämnare. Kursverksamheten är rätt väderberoende, det går inte att förneka, och framför allt ljusberoende. Den sena hösten, vintern och den tidiga våren blir därav rätt begränsad och hyfsat svårplanerad emedan efterfrågan och möjligheterna från april fram till september är i stort sett obegränsade. Jag jobbar på det nu, låter tankarna flöda bland bokföringspärmarna och pappershögarna och tänker på hur jag bäst ska lägga upp arbetet under vinterhalvåret.

Jag är tvungen att ta en paus emellanåt. Gå ut i regnet och värmen. För det är faktiskt riktigt varmt idag. Allt är fuktigt och inget torkar. Till och med pappret i bokföringshögarna. I pauserna tränar jag den unga gula, eller vi tränar tillsammans rättare sagt, själva görandet i sig är helt självbelönande för oss och den gula har nu vaknat till så pass att hon tycker apporteringsövningarna är minst lika kul som jag tycker. Det är en makalöst fin känsla att dela intresset på det sättet. Det där att hon aktivt följer mig i allt jag gör och försöker sitt bästa så ung hon är. Jag gillar verkligen hennes uppdaterade version och uppskattar henne iver i uppgifterna. Just nu har vi börjat med ”vänster” efter att ha kört först ”ut” några veckor och sedan häger efter det. Nu är vi på det sista dirigeringstecknet innan vi ska börja sammanfoga dem. Det tar sin tid. Som allt annat som man vill ska bli bra. Vi varvar det med lite annat med så igår kväll fick hon några lärorika vattenmarkeringar i näckrosor. Hon var lite Pippi Långstrump där, hade Pippis inställning av ”det har jag aldrig prövat så det ska säkert gå bra”, jag försökte hänga med i hennes inställning och låta henne pröva för att se vad hon tog sig för. Unga nyfikna och engagerade unghundar oslagbara. Det bästa. Allt gick inte bra såklart. En del gick bra och annat mindre bra. Och det är helt i sin ordning och nödvändigt till och med. Det ingår i processen.