Mot November..
Så kom mörkret och vintern på en och samma gång. Fullständig överrumplad, som vanligt, fast att jag vet att mörkret legat i startgroparna ett bra tag och att vintertiden alltid dyker upp sista helgen i oktober. Varje år.
Nu glider vi strax in i November oavsett om jag vill eller inte och en anpassning till den mörka årstiden är nödvändig. Jag tror jag ska börja med att köpa in mängder med stearinljus och ljuslyktor, sådana är i alla fall lite trevliga och mysiga. Och det är väl ungefär det enda mysiga med November som jag kan komma på. Men om jag anstränger mig lite och försöker vara lite mer positiv till vinterhalvåret så tycker jag faktiskt att mina bakkvällar är rätt mysiga med och dem har jag saknat en del. De där mörka kvällarna då tid finns för bakning av småkakor och nyttiga bröd annat. sådant som inte riktigt vill bli av så länge kvällarna är ljusa och jag bara vill vara ute.
Det kan till och med hända att strykbrädan kommer fram och jag stryker lite tvätt. Lugna fina inomhussysslor utan tidspress. Det kan faktiskt vara rent meditativt att baka eller stryka. Alla som någon gång jobbat inom restaurang eller cafe vet väl till exempel hur avkopplande det är att få ställa sig i disken några timmar. Sortera folks matrester och tuggummin från tallrikarna, spola rent och fylla diskmaskinen och tömma den igen efter en och en halv minut. Det är avkopplande och hyfsat stressfritt och mängder av kreativitet och fina ideer dyker upp när man står där och matar in disken och tankarna får sväva fritt. Stunder som behövs.
Jag förmodar att det är likadant för hundar, att de ibland behöver sådan stunder med kravlös träning där de får mata på med övningar som de kan och är bekväma med. Som en apport som skjuts ut med apportkastare och landar så föraren inte ser nedslagsplatsen till exempel. Så att hunden får ge sig iväg och leta på egen hand efter att ha fått stor retning av att se apporten flyga iväg men utan att föraren kan lägga sig i och försöka påverka hunden. Sådana övningar tror jag alla hundar mår bra av ibland.
Eftersom årets dagar med möjlighet till rapphönsjakt snabbt lider mot sitt slut tänkte vi att det var bäst att passa på medan chans finns och tillfälle ges. Så vi tog en tur till jakt och träningsmarker på eftermiddagen för en stunds spanielträning och eventuell möjlighet att fälla vilt. Vädret var ombytligt på resan, här hemma sken solen men på vägen passerade vi genom ett rätt ymnigt snöfall med det som meteorologerna kallar ”Vänersnö”, för att sedan återigen komma ut i solsken på andra sidan Vänermolnen. Vi såg inte till så mycket fågel på markerna tyvärr men vi fick till ett par timmars bra träning med sök för cockrarna och fotgående för retrievrarna. Och en riktigt bra situation med där Mer stötte en fågel och slottsherren fällde densamma och Mer efter det gjorde en snygg apport genom rörflensremissen och bärgade den. Sådana träningspass är guld värda!
Hemma i mörkret igen lagade vi en god middag i bästa självhushållaranda för att fira Lyras första pris och för att vi hade möjlighet. Fasanen som slottsherren sköt över Lyra efter ett fint arbete härom dagen plockades och styckades och hamnade i en gryta tillsammans med nyskördade morötter som jag borstade fram under snön, äpplen, bacon, syltlök, en skvätt vitt vin och lite havregrädde. Grytan serverades till kokt potatis och brysselkål och smakade alldeles utmärkt. Självklart ska Lyra få lite kött och sås att fira med hon med.
Någon mer som har lite att fira är Wilma och Poker. Poker har varit på utställning idag och fått ett ”good” . Vilket innebär att han nu får titeln Svensk och norsk jaltchampion före sutt namn. Dessutom utan parentes. Fast det tar väl en stund innan registreringen gått igenom kanske. Numer heter han SEJCH NJCH Kopparhults Poker. Fantastiskt roligt! Stort grattis Wilma!
