När tiden är mogen
Nattens svalka. Solen som är på väg upp. Den mjuka valpkroppen i min famn. Daggen i gräset utanför den vidöppna dörren. Som jag älskar sommaren. Och valpar. Fast det händer att jag får nog av dem med. Trettio grader när man jabbar utomhus hela dagarna är både underbart och krävande och valpar är väl ungefär på samma vis. Allt är som vanligt bäst i lagom doser. Jag klagar absolut inte, jag bara konstaterar. Det är varmt och slitsamt ibland men sommaren och valpar är oöverträffbara. Fördelarna överväger nackdelarna tusen gånger om.
Tack och lov för mina långsamma morgnar, möjligheten jag har att börja dagen i min egen takt på mitt eget sätt. Valpen gnager på en benknota på köksgolvet. En bra sysselsättning för kliande valptänder och en tidsfrist för mig i passandet. För det går inte att komma ifrån att det är en del passande med en liten. Jag sätter mig för att skriva en stund. Knappar på tangenterna och låter bokstav efter bokstav bli till ord och meningar och forma mina tankar. Så mycket tydligare jag ser och förstår saker när jag sätter ord på dem. När jag får formulerat alla de lösa tankarna på ”pappret” framför mig. Daggen börjar så sakta torka upp i gräset utanför och jag funderar över val av skodon att börja dagen i. Gummistövlar eller kängor. Höga eller låga. Jag har så många välfärds bekymmer att ta tag i eftersom jag har valmöjligheten. Jag väljer stövlarna till sist. Så jag kan gå torr genom alla hundarnas morgonpromenader.
Det blev kängorna ändå. Hettan tillåter inte gummistövlar och blöta byxben är inga bekymmer i värmen. Det blev premiär idag med. För Lass. Grunderna är lagda och förberedelserna gjorda så idag fick hon gå med sin första powerwalk med Till och Besta. Två dagar före sin ettårsdag tycker jag hon är mogen nog för det. Vi trampade på i skuggsidan så gott det gick, valde stigar med omsorg och undvek de öppna fälten där det redan på morgonen var nära tjugofem värmegrader. Det var vi, solen och hundratals klägg runt min svettiga kropp men alldeles underbart. Lass såg tillfreds ut där hon gick vid min sida med. Nöjd tänker jag.
Trött blev hon tydligen med för nu vilar hon med de andra och jag har inte sett till henne sedan vi kom hem. inte ens Pal lyckades locka med den gula gummibollen och lite lek. Han gav upp och la sig vid mina fötter istället. På paus. Ha är som en liten skugga den valpen. Men skugga. Gör sig en plats intill mig och traskar nödvändigt med mig så fort jag flyttar mig. Det gäller att ha koll. Han gillar närhet med och blir så tillfreds av en klapp eller en stund i mitt knä. Så olika det kan vara tänker jag igen. Ständigt påmind om hundars olikheter. Jag har haft sommarläger med en trevlig grupp i två dagar nu. Med olika hundar. I den sköna sommarvärmen. På luncherna som spenderats i slottsträdgården har Pal fått mingla runt med Lyra som moraliskt stöd. Han tycker det är lite otäckt med nya människor men Lyras öppna och glada attityd i alla sociala sammanhang hjälper honom på vägen. Lyra som den drottningen hon är svassade runt bland alla gästerna och matlådorna och lovade storsinnat att de skulle få lov att klappa henne om de bara bjuder på en matbit. Det är ungefär så hon jobbar Lyra och det brukar löna sig för även om ingen ger henne något med avsikt så kan det ju alltid finnas en tappad smula och det är väldigt svårt att motsa att klappa henne när hon tar kontakt med sin gulligaste cockerblick. Pal tog väl inte precis efter henne med han var med och minglade runt borden i alla fall.
Det är roligt med hundars språk tänker jag. Den finstämda kommunikationen som pågår i hundflocken under dagarna där jag tillåts ingå. Hur Pal diskret slår med sin framtass på mitt ben när jag har foten i vägen där jag sitter på stolen när han ska fram till sin bädd under köksön. Lyras högst professionella kommunikation med kursdeltagare och nya hundar. Hur hon kan svänga mellan att fullständigt ignorerar och sedan bjuda in och få alla att förstå. Lilla Till när hon ihärdigt skäller utanför hundluckan när någon småkorkad labrador lagt sig att vila p golvet precis innanför så hon inte kan komma in. Just den kommuimaky´tionen kanske inte är så finstämd oh lågmäld men det är väldigt tydlig. Bara det att labradoren inte riktigt tycks förstå vad hon menar med skällandet. Det gör däremot jag så jag ber labradoren flytta sig och säger till lilla Till att det är fritt fram. Det är väl det hon vet om förmodar jag. Alla blir nöjda och tysta hur som helst. Lad när han vet, och det vet han verkligen, att slottsherren inte ska åka till bortajbbet utan jobba hemma och han därför inte kan äta sin frukost. Lad alltså. Han har inte tid då för han väntar bara på att slottsherren och han ska umgås. Alla andra dagar äter han sin mat. Det finns tusentals exempel att ta del av såklart, hör var bara några få. Jag studerar dem allihop, lägger märke till vad de säger och svarar så gott jag kan och förmår.
