Och nu så vill jag sjunga att sommaren är skön..

Valpen fortsätter växa på kapp med ogräset. Tillväxten går ohejdat fort. Det gör juni med. Redan den tolfte tänker jag går på skolavslutning med sentimentala tårar och sedan tittar förfärat i almanackan och ser midsommarafton blänka till nästa fredag. Det är då ljuset vänder. Hemska tanke. Jag har fortfarande inte funnit någon lösning för att stoppa upp vårens framfart. Den drar förbi som en skenande häst med mig hängande längst ut i grimskaftet. Hur ska jag bromsa? Det här är ett återkommande problem varje vår. För mig. Jobba mindre kanske? Men stillheten efter en lång dags arbete utomhus är det inte något av den bästa ändå och skulle jag uppleva våren lika starkt, intensivt och känslosamt om den gick långsamt?

Men jag vill hinna uppleva. Känna och ta in. Inte bara pricka för på listan av upplevelser. Jag såg en älgko med två nya ljusbruna älgkalvar igår. och en råget med två prickiga kid. Två harar som såg ut att jaga varandra i samförstånd utanför slottsträdgården. Domherren med, vi har plötsligt massor av domherrar här. Ett himla liv på svartfåglarna är det med, både korpar och kråkor väsnas och står och jag förstår vad det handlar om. Ungarna har lämnat boet och hade föräldrarna ett sjå med att mata dem nyss är det ingenting i jämförelse med passningen de har nu. Kråkungar verkar rätt företagsamma. Kanske som nyfikna ungar i största allmänhet tänker jag och tittar på valpen som undersöker något viktigt i rabatten. Jag har det nog ändå rätt lugnt i jämförelse med kråkföräldrarna för den min ”valpunge” är lätt och hanterbar. Än så länge. Jag är så nyfiken på att lära känna honom. Se vad det blir. Jag anar lite redan nu, ser åt vilken riktning det drar även om det är allt för tidigt att säga. Det är många faser att passera först. Hon är väldigt gullig i alla fall, et kan jag se redan nu. Kontaktsökande och älskvärd. jag tänker på hur lätt det är att ta till sig valparna när de är sådana. Så lätta att tycka när de bjuder på kontakt om för alla hungrar vi väl efter uppskattning och ”likes” i det verkliga livet. Det är fint att känna sig ”utvald” av en liten valp. Jag är förmodligen utvald av Lass med men på ett helt annat plan. Hon är trygg i sig själv och inte alls så beroende av mig. Men utvald är jag ändå. Som hennes tjänare. Det är väl fint att vara utvald på det sättet med men det ger tyvärr inte alls samma känsla. Mer en fadd smak av att vara överkörd och utnyttjad. Fast jag ka bjuda på det för jag tror det jämnar ut sig. I slutänden tror jag att jag kan komma att bli hennes bundsförvant.