On the track..

Det sägs att man inte mår bättre än vad ens barn gör. Jag för min del kan intyga att det är så. Dessvärre är det dessutom så att det är svårt att må bättre än vad ens hundar gör. Jag vet att oro är obefogat, det är alltid väldigt mycket bättre att ta skiten när den kommer, om den över huvud taget kommer. Men trots det så vill den hugga sig tag i mig, bita sig fast en smula och hindra mig från att se positivt och glatt på tillvaron. Vår bruna Mer är dålig, mer dålig än det sneda i ansiktet. Fram till och med nu har inte allmäntillståndet varit påverkat men nu är det så. Han har ont och har visat lite beteendeförändringar som vi inte sett tidigare. Plötsligt dök det upp blod, väldigt dålig lukt och kladdigt var i ena örat. Örat på samma sida som det sneda. Om det är en tillfällighet eller det finns ett sammanhang är svårt att veta men att det skulle vara en tillfällighet känns snudd på overkligt. Mer är fem och ett halvt år och har aldrig tidigare haft öronproblem. Eller andra hälsoproblem för den delen. Det fick bli ett akutbesök hos veterinären, tack bästa veterinären, och en ordentlig undersökning och hemgång med diverse medikament och återbesök för fortsatt utredning om en vecka. Tack och lov är Mer piggare idag, han får egentid med oss inne slottet som sjuklingar får, ligger i soffan och blir ompysslad. Hade det varit nyttigt med chokladpraliner så hade han fått det med. Fina, fina hund, måste du bli okej fort igen. Jag vill tro det, och tror det, men oron gnager lite i bakgrunden. Jag förstår ju att vi har något mer komplicerat att jobba mot här. Så är det att vara hundägare eller djurägare överhuvudtaget. Alltings baksidor. Så många plus och fina delar och så mycket oro och känsla av otillräcklighet när djuren inte mår bra. Jag minns för ett ganska stort antal år sedan när jag hade får, höns och andra djur. Det var så många fina stunder, så underbart i djurens sällskap, så fantastiskt med lamningar och äggkläckning och nytt liv. Och så förgörande med oron och otillräckligheten när det inte gick som det skulle. Men på något vis var det hela tiden värt det ändå. Det är väl så livet är? Utan kärlek till djur och människor blir det väldigt fattigt. Ibland klarar man inte riktigt av att vara med dem och vårda kärleken men man klarar definitivt inte att var utan dem. Livets paradox.
Jag hittade en så bra text inom ämnet, mer riktat till kor än får och hundar men likheterna finns där oavsett.

Texten är skriven av Per Flode’n och finns på hans hemsida:

”Att smöret på frukostbordet kommer från korna känner väl de flesta till. Är det då inte märkligt att just smörblommor är något som korna undviker att äta? Kanske har du sett en äng med kor på och alla smörblommor som blänker som gula solar. Livet består av en mängd sådana motsatser eller polariteter.

Många av oss har t.ex. fått erfara att ju mer vi stressar, desto mindre får vi gjort. Att alltid behöva vara stark är ju egentligen en svaghet. Att kunna erkänna sina brister är en otrolig styrka. Ensam är inte stark.

”Söker du trygghet – ta en risk. Utan natt hade vi inte upplevt dagen. Livet är som ett hav där två stränder bär upp samma vatten. Många människor kämpar med sina liv, försöker dölja sidor både för sig själva och för sina medmänniskor. Vi vill göra livet till antingen eller när det egentligen är ett både och. Livet är en helhet där många små delar måste få finnas till.

Vill du gå vidare – stanna upp!

Det finns ju annat vi kan lära oss av korna:

• Gråt inte över spilld mjölk
• Gräset är grönare på andra sidan staketet
• Ta vara på varje möjlighet att mjölka ur det bästa
• Allting tål att tuggas om och om och om …
• Hedra din moder och ditt foder.
• Ta tjuren vid hornen
• Att trampa i koskit ger tur
• Svart och vitt är alltid trendigt
• Spendera mycket tid med dina ko-mpisar
• Man behöver inte vara dum bara för att man ser så ut
• Det finns inget som heter ”för mycket klöver”
• Det är roligare i grupp

Och kom ihåg…
en intelligent blick betyder allt!”

Jag kan inte annat än att hålla med, detta är ju klockrent! Livets motsatser och nödvändigheter, och tillvaron med djuren. Som skillnaden i att äta en god middag man har lagt själv eller en god middag någon annan har lagat till en. Varför skulle vi annars gå på restaurang? Jag går inte på restaurang ikväll men den rejält förkylda slottsherren fixar middagen till ackompanjemang av Albin Lee Meldau och mitt knappande på tangentbordet trots förkylningen och jag njuter redan innan maten ens står i ugnen. Ett avbrott i vardagen och en kärleksförklaring medan bruna Mer förnöjt ligger på golvet vid mina fötter och verkar betydligt mer tillfreds än igår. Dessutom plockar slottsherren upp bajset på golvet efter MIN valp utan att gnälla. Kan man ha det bättre?

När jag tryckt undan oron över att Mer inte är helt okej gläds jag åt att vår webbshop nu ligger ute på nätet. Kopparhults egen webbshop med handmålade muggar och andra produkter som känns rätt och som vi tror på är sjösatt!. Användbara produkter med tanke om hållbarhet och så lite klimatpåverkan som möjlighet. Fler produkter kommer att läggas in allt eftersom. Såklart håller det inte hela vägen, för vad gör det? Men ett litet, litet steg på väg i rätt riktning mot närproducerat, livet på landsbygden, hållbart och genomtänkt. Vi är på spåret och vi höjer ett glas till en skål, vi kommer inte att göra avtryck i världen men det känns stort för oss, välkomna att följa med!