Så mycket mer

Lilla Vi, som numera är vackra Vi, har röntgats i veckan som gick. Den obligatoriska hör och armbågsledsröntgen efter ett års ålder och i fredags kom resultatet. Höfter A och armbågar ua. Det kunde alltså inte vara bättre vilket vi såklart är otroligt glada för. I kväll firar vi resultatet. En hund består förstås av så mycket mer än höfter och armbågar och det är samma Vi som bor här i slottet med oss oavsett resultatet. Men har man ett starkt avelsintresse så betyder röntgenresultatet lite mer än så. Det blir en milstolpe och ett steg åt rätt håll. Känslor, pengar och tid är investerade och jag skulle ljuga om jag sa att resultatet av röntgen inte påverkar mig. Till och med slottsherren, som egentligen inte tycker avel är superviktigt, erkände att träningsmotivationen steg ett par snäpp då resultatet kom. Konstigt vore det väl annars. Avelsintresse eller inte så är det skönt att veta att inte dåliga leder kommer att ställa till det i framtiden. Det finns det så otroligt mycket annat som kan göra ändå. Lilla vi tycks dessutom, än så länge, besitta de egenskaper som vi uppskattar hos en arbetande retriever så vi skålar en extra gång för de fina lederna och hoppas på fortsatt utveckling åt rätt håll.
Skål!