Snillen spekulerar
Jag plockar bort disken från bordet och äter senapssås med sked. Torsk med senapssås är en favorit. Med lite riven prästost tillsammans med den grova senapen blev det ännu bättre. Där av såsätandet med sked. Det är ju synd om något så gott ska förgås menar jag.
Lilla Till ligger utslagen på köksgolvet. På rygg med magen i vädret. tröttare än vanligt. Efter avslutat sommarläger idag tog vi en tur till en sjö och jag ansåg lilla Till stor nig att få följa med flocken. Ett av hennes störst äventyr hittills. Framme vid sjön kastade sig fröken Vi(såklart) i med omedelbar verkan och lilla Till tittade storögt när goldenhunden försvann bortåt i krusningarna. Vi gick en bit efter kanten in till en närbelägen vik där övriga hundar också tog sig ett dopp. All utom Lyra som valde torra land. Några simmade länge och några nöjde sig med ett snabbare bad. Nyfikenheten tog överhand för lilla Till så rätt som det var simmade hon med. Tog sats ut i vattnet och simmade snabbt ut mot Lillie och Vi som såg ut att ligga för ankare lite längre ut. Sedan simmade hon fram och tillbaka mellan de andra hundarna och stranden med huvudet ovanför vattenytan och under tills vi bestämde att det fick vara nog och dags att gå tillbaka till bilen och åka hem igen. Så hon är trött med all rätt nu.
Trötta tror jag också de unga hundarna som var med på lägret i går och idag är nu. Trötta och i behov av återhämtning. De sista är jag inte säker på att de är medvetna om själva, de kan säkert tänka sig att gasa på för fullt imorgon igen. Men jag vet att de behöver återhämtning. för det gör man när man varit på läger i två dagar och pumpats med nya intryck, miljöer, olika terrängtyper, vattenarbete, kallvilt, skott och allt annat vi hunnit känna på under de här dagarna. Nu behöver hjärnan vila och intrycken smälta så kommer det förhoppningsvis och garanterat något gått ur det om några dagar. När de efter återhämtningen startas upp igen flera bra erfarenheter rikare.
Jag har blivit några erfarenheter rikare angående min svarta hund den sista tiden med. Nu spekulerar jag över huruvida de nya erfarenheterna är styrda av hormoner(hundens inte mina) eller om det är andra tillfälligheter som som påverkat, eller om det rent av är resultatet av medveten träning. Vad jag ska basera mitt svar på har jag egentligen ingen aning om för allt är bara spekulationer och avsaknaden av vetenskapliga bevis är tydlig. Flera saker har sammanfallit med så det blir svårt att veta vad som är orsak och verkan. Framförallt har de svarta hunden blivit äldre. Det jag funderar runt är hur mycket hennes hormoncykel påverkar henne. Inte för att leta ursäkt men väl förklaring. Och jag undrar om det positiva resultatet jag ser i träningen till största del beror på att hennes hormoner är i balans. Förmodligen är det flera saker som samverkat. Nu ser jag lite förvånat henne plöja fram i sump, vatten och dyhålor med en större kraft än vad jag visste hon hade på jakt efter tygpåsarna. Jobbet har hon gjort hela tiden men inte med samma entusiasm som nu. Tid tänker jag igen, väl använd tid är ändå den största huvudingrediensen i det mesta. Ibland bäst utnyttjat som en rejäl paus.
