Som regel
Jag är trött på ett behagligt vis efter gårdagens dagsverke på bortaplan. En hel dags kurs på bästa gården igen, den här gången med hjälp av slottsherren och Tina som medhjälpare. Tusen, tusen tack för det. Jag fick träffa My och Willgott med, ett kärt återseende. Willgott var såklart hur gullig som helst, han hade vuxit rejält han med men var inte lika långbent och långnosad som Wirre blivit. Willgott var kortare i nosen och bredare över pannan än Wirre. Jättefin! I övrigt var det vanliga visan på med mitt jobb som ni känner väl till vid det här laget, magiskt vackert majväder med perfekt temperatur, en helt utsökt lunch lagad av Ulkeröds kockar på gårdens restaurang och duktiga hundar samt trevliga och engagerade människor. Många skratt blev det med, bra tänker jag för det ska var kul att träna hund även om det går åt helvete. Det gjorde inte i går i och för sig, det mesta gick fint och enligt plan men visst finns där delar att jobba med, konstigt vore väl annars.
Efteråt, på väg hem i bilen reflekterade jag i vanlig ordning. Och reflektionerna fortsatte idag. Jag funderade över utfall av övningarna och fördjupade mig i vissa delar. Som varför en del hundar tycks ha extra svårt att lära sig vissa delar av utbildningen. Den reflektionen handlade inte på något vis om just gårdagens träning utan är mer av allmän art i och för sig. Är det vi förare som felar? Är det avsaknaden av krav i utförandet eller för få lyckade repetitioner? Som regel blir man bra på det man gör mycket så tränar vi för lite trots att vi tycker vi tränat mycket? Är det för mycket slarv i grundträningen och för snabba stegringar? Störningar för tidigt i utbildningen eller hundar i fel balans med för hög stressnivå? Förmodligen är det lite av allt och inte bara en enskild sak det handlar om. Och så alla dessa olika individer. Både människor och hundar. Alla har inte lika lätt att lära och alla har inte rätt förutsättningar såklart. Så är det bara. Jag låter funderingarna landa där. Lägger dem åt sidan och fokuserar på unghundskursen som snart ska ta vid. Och på vilde Wirre som gör sitt bästa för att få fart på mig. Han tittar på mig med pigga ögon och ser utan att fråga när festen börjar. Jag inser att det är lika bra att lyfta baken från stolen och ta med honom ut för någon vidare frukost och planeringsro är det inte tal om ändå. Inte med Wirre nyvaken och fulladdad. Så vi går ut, möter majmorgonen i dörren som välkomnar med glesa regnstänk, ser sädesärlorna vippa fram över gräsmattan, några kaniner göra morgontoalett och putsa sig fina och dovhjortarna beta bland den vilda senapen som spridit sig som ogräs på grannmarken och blommar som ett gult rapsfältet. Det här hade jag troligen missat just den här morgonen om jag inte haft en väldigt morgonpigg valp tänker jag med tacksamhet. En valp varje vår är inte fel ändå? Om inte annat så för att inte riskera missa de underbara ljusa maj morgnarna.
När vi kommer in igen möts jag av dammsugaren. Jag snubblar över slangen när jag kliver över den in i köket. Den står där som en påminnelse om städningen som behöver göras och fungerar som en utmärkt symbol över ett projekt som någon trots allt tagit tag i och påbörjat. Det känns bättre för mig att veta att jag är på gång med städningen tänker jag när jag snubblar vidare in i köket. Jag är ett steg närmare när dammsugaren står på plats. Det är egentligen kris. Med städningen. I hörnen på badrumsgolvet ligger torkade spindlar i fosterställning tillsammans med mjuka dammtussar och Wirres tassavtryck är som slitna tatueringar över köksgolvet. På allvar hade jag tänkt dammsuga efter jobbet idag men så dök möjligheten upp att få gå med slottsherren och Lad ner till dammen och träna vatten med Lass så det fick gå före. Lass och jag slet oss igenom första kvarten, jag slet rättare sagt, Lass tar inte så allvarligt på saker och ting. Efter den kvarten blev det riktigt bra. Hunden, Lass är bra! Stark och stabil är hon, det är enbart jag som felar det vet jag och det stör mig något oerhört. Jag lät tusen ursäkter hagla fram ur mitt medvetande innan jag tog mig själv i kragen och tog tag i det jag skulle gjort från start. Min egen koncentration och närvaro!
