Somliga blir aldrig riktigt nöjda..

Möt ”Flow”, slottets nya prinsessa. Övriga flocken suckar lite lagom ointresserat över nykomlingen, alla utom lilla Vi som jublar över den, i hennes värld, nya leksaken.

De kanske är lite som jag? Ständigt sökande efter nya utmaningar och nya möjligheter med ideer hoppande som popcorn i huvudet. Alltid är det något på gång.

Förra året ungefär vid den här tiden lovade vi, nästan, oss själva att inte ha någon ny valp på i alla fall flera år. Nu är den här. Valpen. Det är som någon sorts gift eller kanske beroende, så fort en valp vuxit upp och äntligen börjar fungera som en någorlunda välanpassad och uppfostrad individ så trillar jag dit igen och snart är en ny valp här. Lite grand beror det väl också på att planer och drömmar grusas gång på gång så jag tvingas bryta ihop, komma igen, tänka nytt och välja nya vägar. Och att väldigt intressanta, oemotståndliga kullar dyker upp. Och när jag tänker efter så är det faktiskt hög tid för en ny spaniel här i slottet. Det tar ett par år att träna upp en hund och Mer är redan fem år. Så ni hör ju själva. En ny spaniel valp var egentligen absolut nödvändigt. Nu ligger slottsherren på golvet och gullar och leker. Han som egentligen inte gillar valpar har på några timmar lekt fram både det ena och andra och redan börjat forma valpen, som egentligen är min.
Det kommer att bli alldeles utmärkt det här!