Den stora gula hunden tittar på mig med sina mörka ögon. Betraktar mig och undrar vad som felas. Det är ingen särskilt säger jag. Det är bara livet som är så vackert och kan vara så besvärligt på en och samma gång- svarar jag. Så klingar Tranströmers tröstande ord i mina öron ännu en gång – ”det är helt i sin ordning”. Denna gången med. Jag tackar för de orden och lutar mig tryggt mot måndagmorgonens löfte om en ny oskriven vecka.
..jag är en sådan som tränar hundar, egna och andras, men allra mest tränar jag nog andra hundars ägare. Jag är mamma med, till tre vuxna barn och farmor/mormor till en hel hög barnbarn. Lever och bor tillsammans med Thomas, i bloggen också kallad slottsherren, och en flock hundar på landsbygden i Västsverige. Där driver jag mitt företag med inriktning mot hundar och deras ägare. Brinner för jakt och träning av och med retriever och spaniel och så skriver jag med, om hundträning och vardagen med vår hundflock bland annat. Genom åren har vi fött upp några goldenkullar med, i väldigt liten skala och kan hända blir det labrador och cockervalpar i framtiden också. Vi får se. Välkommen att följa oss!
