Tillsammans är grejen
En hel dags energi samlad i en liten cockerkropp. Ikväll blir det åka av på köksgolvet så det gäller att hålla i både valpen och humöret. Men hon är söt förstås, och nu kommer det en sådan där liten predikan från mig igen då jag försöker tänka på vilken gåva det är att ens ha möjligheten att få ha en valp. Få förunnat faktiskt, totalt sett. Vi tillhör ju trots allt en skaran av människor som har turen att ha mat på bordet varje dag, tak över huvudet året om och chansen att, åtminstone till stor del, förverkliga våra drömmar genom en hobby eller ett arbete som intresserar oss. Lite tacksamhet är väl på sin plats? Jag intalar mig det och så ler jag stort när den busiga valpen(läs monstervalpen) får tag i en av prydnadskuddarna i linne och på ett ögonblick biter av ett hörn i fållen. Varför har man ens prydnadskuddar förresten? De borde utgått tillsammans med mattorna.
Vi har jagat idag igen. Packat bilen full med torra, varma kläder och rena hundar och kommit hem med allt förpackat i fukt och blöta. Leran inte att förglömma. Men det är värt det förstås. Fast som alla andra dagar i livet så finns det också bättre och sämre jaktdagar. Ibland är våra dagar synkroniserade och vi, slottsherren och jag, är båda nöjda samtidigt och då är resan hem extra trevlig såklart. Andra dagar glappar det lite. Som idag. Jag var nöjd och tillfreds med lilla Till och rent av makalöst nöjd med hur snabbt hon kommit in jaktsituationen och hur fint hon jagar. Till och med det förbannade ”sittet” i pauserna börjar kännas stabilt. Jag har börjat komma på hur hon fungerar i sammanhanget med och det underlättar förstås. Särskilt nöjd är jag med hennes sök i det täta rörflensremisserna. Ögonblick av flow infann sig där idag igen och jag tar girigt emot varje stund i den känslan. Den yttersta meningen i relationen och kommunikationen med hundarna. Enligt mig i alla fall. Dessutom mitt i ”the real thing”, jakten alltså. När allt ställs på sin spets, så lite extra värt med andra ord. Slottsherren var däremot inte riktigt lika happy som jag. Han var lite sur på Lyra faktiskt, hon som lite grand (eventuellt med ålderns rätt men troligtvis inte) körde sitt eget race lite i överkant idag. Det var ingen tvekan om att hon hade kul i och för sig men nu värnar vi väldigt mycket och starkt om ordet TILLSAMMANS och innebörden av det i vår familj och det levde väl vår cockerdrottning inte riktigt upp till idag. Det är inte alla jaktdagar man svävar på små rosa moln, det vet nog alla som håller på men någon liten blekrosa molntuss att hänga upp sig på brukar det alltid finnas. Och så också idag förstås.
Foto på mig och Till: Sandra Jonsson
