Fina mamma Vi vilar på golvet i puben. Hon ligger behagligt utsträckt nedanför slottsherrens fötter i trygg förvissning om att valparna klara sig bra själva en stund till. I valppoolen i rummet bredvid sover alla sju valparna gott i sin pool. I trygg förvissning de med, om att mamma Vi finns i närheten med maten om det kniper. Hon är fin Vi, omtänksam och mån om andra, sett från en mänsklig vy. När hon pausar från de sju små har hon ändå tid till fyramånaders valpen som gärna vill umgås med sin suppernanny. De är fint att se de två tillsammans. Hur den allt större fyramånaders valpen ser upp till Vi och följer henne som en skugga i det hon gör. Jag finner dem ofta liggande någonstans på köksgolvet. En liten bit ifrån varandra men ändå nära. Många gånger ser det ut som om valpen verkligen anstränger sig för att lägga sig likadant som Vi. Till och med tassarna lägger hon på samma sätt. Jag förundras och förvånas av hur valpen kopierar och tar efter. Det verkar så medvetet. Jag har sett det från början, att valpen verkar ha en väldigt bra social förmåga. Ett hundspråk lite utöver det vanliga. Kanske är det därför jag lägger märke till det mer än vanligt? För valpens utsökta känslighet och förmåga att läsa av. Fortfarande har heller ingen av de andra hundarna satt stopp för en den här valpen. Inte ens Lyra. Inte för att de låter henne hållas eller för att hon är feg och försiktigt utan för att det inte behövs. Hon läser av de andra med en finkänslighet jag avundas och sätter inga tassar fel. Inga tänder heller. Jag är nyfiken på vad det kommer att betyda i förlängningen. Men en sak känner jag mig säker på redan nu, den här valpen gillar att samarbeta och är en jäkel på att härmas.
I bra och trygga relationer vill en vara nära varandra. Det tänker jag på när jag ser Vi och valpen tillsammans men också när jag tittar på övriga hundflocken som ligger tätt ihopkrupna på bäddarna fast det finns långt många fler bäddar att lägga sig på, och när jag ser gulliga Lillie krypa tätt intill slottsherren där han sitter i fåtöljen. Jag tänkte på det när jag var hos veterinären med Lad idag med, hur han stoppade huvudet under min arm och sökte närhet när han kände sig obekväm med situationen. En bra och trygg relation är grunden till allt. Har du den med din hund är resten av träningen bara massa roliga övningar som slottsherren brukar säga. Together to get there.