Trust the process
För tillfället känns det rätt hoppfullt när det gäller våra skadade och tidigare konvalescent hundar. Efter lång tid av ovisshet och känslomässig berg och dalbana. Det är inte så allvarligt som det kanske låter förstås, i det stor hela är livet med hundarna utmärkt och det känslomässiga svängningarna med dem håller sig på en låg helt kontrollerbar nivå. Men ändå, gladast är man när alla är friska, pigga och hela. Och nu börjar det faktiskt närma sig det. En hel flock med hela hundar. Det fyller mig med ett stort mått av tacksamhet och framtidshopp. Genast kommer jag på mig själv med att sätta igång planeringen för eventuella provstarter, jakter och till och med valpkullar. Vi får se om lyckan står oss bi men om inte annat är det kul att ha kommit så långt som till planeringsstadiet. Ett nytt försök. Ännu en gång. Skam den som ger sig.
Många gånger med sjuka eller skadade hundar kan inget annat än tiden ge svaret. På hur det kommer att bli. Tid tillsammans med diverse rehabträning är det jag kan förlita mig på och ställa mina förhoppningar till. Det är sannerligen tålamodskrävande mellan varven. Snart är det ett år sedan fröken Vis akuta problem med ryggen uppstod och först nu har vi kommit till ett läge där vi kan säga att det faktiskt blivit bra igen. Ungefär samma resa har vi gjort med Lakrits. Som vid väldigt många andra tillfällen kan jag med facit i hand säga att det som gjorde att läkte och gav svaret var tiden. Att vi lät den gå och vågade lita på processen. Jag försökte verkligen luta sig tillbaka lite och inte analysera för mycket. Det gick bra i perioder, mindre bra i andra då jag djupdök i analyserandet beredd att ge upp. Nu ska vi fortsätta på den inslagna vägen rakt in i jaktsäsongen och med försiktighet låta det två tidigare konvalescenterna delta igen. Med måtta och förstånd. Hur jag nu ska få fröken vi att följa det rådet?
Bruna Mer med, hunden med de nio liven överraskar oss igen genom att just nu verka vara i väldigt fin form. Han dras fortfarande med någon sorts sviter efter ansiktsförlamningen han hade för flera år sedan och det känns som hans hälsa går i skov. I våras var han rättkrasslig igen. Halt från och till och inte tillfreds. Medan förra årets jaktsäsongen blev en väldigt positiv sådan då han orkade hänga med hela tiden och lyckades toppa formen och hälsan genom hela perioden. Jag var ändå helt säker på att det skulle bli vår sista jaktsäsong tillsammans. Men nu vet jag inte. Han verkar vara i riktigt fin form just nu, på alla fronter, håller det i sig kanske han kan får hänga med på jakt ännu en höst. Det skulle vara alldeles fantastiskt att få jaga tillsammans igen så jag hoppas såklart. Han är, som det allra flesta spaniels, typen av hund som går ”all in” när han gör något, inte minst i jakten. Att jag lite eller lagom är inget alternativ. Det blir allt eller inget och mitt ansvar. Det är fortfarande ett par månader till oktober och fältfågelpremiären för vår del så det är bara att hålla tummarna för att hans goda hälsa fortsätter på den inslagna vägen.
Lilla Till är med mig på jobbet nu. Jag har skriv och papperstjänst och hon har tagit tjänst som allt i allo i trädgården. Just nu jagar hon gräshoppor nedanför altanen, alldeles nyss kom hon och gjorde mig sällskap en stund och tyckte att hon kunde få plats i samma stol som mig. Vi delade inte den uppfattningen. Innan kontorsjobbet tränade Till och jag dagens pass på placeboarden, nästa steg i planen och sedan tog vi en liten sväng i naturen där hon fick apportera en dummy i snårig terräng några gånger. Några kortare markeringar där den enda stadgan är den att hon inte för sticka iväg före jag släpper taget om hennes mjuka kropp. Också i träningen får jag lära mig att lita på processen, att de planerade övningarna med de tydliga stegen tar oss framåt och gör att vi avancerar. Med tidens hjälp. Jag har sagt det förut och säger det igen. Jag gillar den här valpen. Och processen.
Med de två äldre tjejerna fortsatte dagens morgonträning med uthållighet och hålla området i ett begränsat sökområde. Fysträning och nosarbete i en och samma övning. Tomsök där de får jobba på och jag belönar(försöker) rätt sökmood och intensitet. Mer om upplägget av övningen och tankar om den träningen kommer snart i Övningsbanken som också den skramlar igång så sakta efter sommaruppehållet. I eftermiddag blir det träning med ett par vänner i värmen så det blir mer träning för hundarna idag fast lite andra övningar. Det ser vi fram emot!
