Två centimeter gör stor skillnad
Jag läste om hund av jakthundsras som varit på utställning. Allt var perfekt, vinklar, huvud, bett och allt annat som ska stämma ihop för att en hund ska få bästa resultat på en utställning. Men hunden var 2 cm för låg i mankhöjd. Två centimeter för liten för att vinna. Allt går att träna på och det var hundens första utställning, så den kan säkert ställas ännu bättre nästa gång, men hur lyckas man få den två centimeter högre till i mankhöjd? Utställningsideal är lite knasiga emellanåt, ganska ofta faktiskt, och jag undrar om hararna som det är tänkt att hunden ska driva fram till skytten bryr sig om de två centimetrarna, om resultatet av jakten skulle sett annorlunda ut om hunden varit över minimimåttet.
Här hemma i slottet har vi tydligt märkt att två centimeter gör skillnad de senaste dagarna. Köksgolvet är klart nu och färdigt resultatet är två centimeter lägre golv än tidigare. Vilket ger lite högre takhöjd men också högre trösklar och skåp. Det låter inte mycket med två centimeter men vanemännsikor som vi är snubblar vi nu in i puben varje gång vi går dit från köket. Och det beror inte på alkoholintag. Jag förmodar att vi vänjer oss men fram tills vi gjort det är det bara att hoppas att vi får ha tårna i behåll.
Idag har det varit elitkurstillfälle hos oss. Sent omsider så höll vi sista tillfället av vinterns elitkurser, i betydligt behagligare väder än i vintras. Det har varit roligt med de här elitträffarna, ungefär en träff i månaden per grupp sedan i november, roligt att följa ekipagen och se framsteg som kommit av träning och tid. Idag var det fokus på skick på markeringar och dirigeringar i krånglig terräng. Att inte låta hunden välja väg för mycket och att själv kunna föra hunden trots dålig sikt och ibland terränghinder i vägen. Spännande, småklurigt och utmanande! Stort tack till er alla kursare för att vi fått förmånen att följa er och lycka till framöver!
