Ur mina mått mätt
Barfotafötter mot solvarmt trädäck är fint som snus. Parkerad i solen på verandan njuter jag av lärkans drill, den klarblå himlen och sommarvärmen som gled in från ingenstans och tog oss med storm. Jag klagar absolut inte, jag konstaterar. Det är varmt idag! Underbart, galet varmt och det passar så utomordentligt bra efter regn och kyla som regerat det sista.
Jag tror att värmen ska ta knäcken på sniglarna med, jag hoppas innerligt att några dagars värme och torka kommer att göra dem gott, ur mina mått mätt. Häromdagen kröp de in i slottet, en mördarsnigel mötte mig i hallen i full färd med att ta sig över tröskeln in i rummet och jag kände väldigt tydligt att måttet var rågat. Barriärer av snigelgift får det bli, och eltrådar och koppartejp. Ändå har vi inte en sådan invasion som jag vet andra drabbats av men det räcker och blir över i vilket fall som helst. Slemmiga mördarsniglar och rufsig cockerpäls stämmer inte så väl överens det heller. Jag har funnit en och annan ordentligt insnärjd i pocketcockerns luddiga päls och finns ingen annan bot mot det än en vass sax tyvärr. Labradorpälsar är mer lättskötta på så sätt, även vid det mest ihärdiga rullandet på gräsmattan står den korta pälsen emot snigelslemmet.
Vid val av ras kanske ändå det här med intrasslade mördarsniglar i pälsen inte ska få styra allt för mycket. Det finns många andra väldigt bra saker att beakta istället när man funderar på vilken ras ens nästa hund ska bli. Nu när vi upplever en valpboom och en efterfrågan av sällan skådat slag är det risk att många blir lite impulsiva i sitt hundval. Eller inte helt genomtänkta i alla fall. Jag får en hel del förfrågningar om vi planerar jaktcocker valpar och om de lämpar sig som aktiva familjehundar. Det gör de väl på sätt och vis brukar jag svara, om man får tag på en bra individ, men däremot ser jag ingen anledning till att skaffa en hund av hårt arbetande jakthundsras om man inte tänkt sig att jaga eller har behov av en hund med den energinivån. Det är liksom bäddat för bekymmer. Dessutom finns det väldigt många andra raser som troligen är ett bättre val för ändamålet där livet med hund kan bli betydligt mer friktionsfritt för alla parter. Vi planerar inte heller några cockervalpar den närmaste tiden, drottning Lyra tyckte ju som bekant att det var en ytterst korkad ide med en kull, men däremot ställer vi vår förhoppning till nästa år då de unga tikarna vuxit till sig. Skam vore väl om de två skulle vara lika motvilliga till valpar som Lyra. Fast man vet ju aldrig förstås, några garantier existerar inte i hundavelsvärlden.
Slottsherren och jag tränade hundarna en sväng i värmen idag. Ett sådant där avslappnat, lagom träningspass igen. Unghunden och pocketcockern fick stanna hemma då unghunden är på väg in i höglöp. Alldenstund de missade träningen fick de istället hjälpa mig med trädgårdsarbete efteråt fast jag funderar över hur lämpligt det var att ta med en redan passionerad sorkgrävare på ogräsgrävning. Det riskerar faktiskt att ta hennes passion till oanade höjder så jag beslutade mig för att avbryta projektet och ta en promenad med de två unga i värmen istället. Pocketcockern var märkbart slö, troligen påverkad av den ovana värmen och trädgårdsprojektet men hon piggande till när vi kom in i den svalkande skuggan under träden i skogen. Ett dopp i krondiket på det och hon var som vanligt igen. Tack och lov. Det var skönt med en ovanligt lugn cocker en kort stund men definitiv inte med den oron som följde med hennes annorlunda beteende. Aldrig är man riktigt nöjd tänkte jag medan jag gick hem med cockern studsande vid sidan.
Vi ska tända grillen i den vackra sommarkvällen strax, njuta av doften och maten. Lite stort är det med för vi ska grilla vår allra första egenodlade sparris. Det har tagit lite tid(läs mycket tid)att få fram dem och det är först i år som vi skördar. En sparris var blir det, inte mycket att skryta med men känslan av att ha odlat den själv, väntat länge och nu äntligen få smaka är obetalbar. Annars går det fortfarande sådär med odlingarna i år. Förutom kyla, sniglar och hjortar har något annat märkligt drabbat odlingarna. Salladsfrön, dill och annat som grott och kommit en liten bit upp är plötsligt helt borta igen. Jag har ingen aning om vad det kan vara, jag ser inga spår och odlingen har varit täckt med fiberduk, men jag funderar över om det är några små otäcka larver eller skalbaggar i jorden. Hoppas de också förvinner med värmen.
