Var dag är en sällsam gåva

Pigg men nyvaken slänger jag benen översängkanten, stoppar fötterna i fårskinnstofflorna  och drar morgonrocken över axlarna och tassar ner för trappan. Bokstavligt så ligger det ny dag framför mina fötter. Jag sänder en tacksamhetens tanke över den kommande dagen, min fungerande kropp och livet överhuvudtaget. Hundarna kikar förstrött på mig där de sitter och väntar på frukosten Förutomt Bäst som inte kiakar förstrött utan tittar på mig med en bestämd, klar blick. Han är lika morgonpigg som jag och ständigt beredd på att gå ut och sätta igång med dagen. Även klockan sex på morgonen. Han får vänta en stund för först ska lite morgonsysslor klaras av och mörkret får lätta så vi slippar pannlampan. Sedan ska vi ge oss ut på djurskötsel och morgonpromenad och njuta av att vara en del av naturen. Det är fint med naturupplevelser men igår hade vi en vildsvinträff i skogen. Just den delen av naturupplevelser tillhör inte mina favoriter. Denna gången gick det bra, som det brukar göra, grisarna blev nog lika rädda som Bäst och Lakrits där de kom farande ur ungskogen med benen över öronen. Larsson och Heather kunde tänka sig att ta en närmare titt på grisarna men det var av förklarliga skäl inte aktuellt medan Mer tyckets fundera över vad det tog åt labradorerna.

I går fanns resultatet från höft och armbågsledsröntgen på vår delägda goldentik ute på hunddata. Hötfter B och armbågar ua, ett resultat som räcker mer än väl. Härligt! Fullt medveten om att en hund består av väldigt mycket mer än friska leder så anar jag nu ändå en hoppfull ljusning vad det gäller vår kennelverksamhet och uppfödningen av arbetande golden. Det är sex år sedan sista kullen nu så det är dags för en förändring på området. Man kan faktiskt säga att vi haft full pott på ledsidan då de tre goldentikarna som är aktuella för oss alla tre har friska leder. Lycka. Som sagt, det är mycket mer som ska stämma innan vi är där men det känns hoppfullt och spännande.

Är det inte ljuvliga så säg…