Vårens ankomst på riktigt
Jag avslutade gårdagens blogginlägg lite galet. Det var ju ingen vanlig ”sketen” tisdag idag utan tisdag med Valborgsmässoafton. Dagen då man firar och sjunger in vårens ankomst. Den bästa tiden på året vågar jag påstå , trots att det är långt till jaktsäsongen börjar igen. Tiden på året då allt ligger framför oss, utom April som vi redan har passerat, och naturen blir allt vackrare. Det är nästan så det gör lite ont när man tänker på allt det fina och alla möjligheter man har när man får vara frisk och hel och kan få uppleva allt. Som att vår ensamma sparris har fått sällskap av en lite knatte, och själv har den tidigare ensamma stängeln nog växt tio centimeter sedan igår. Magi! Jag väntar och längtar till vi kan få skörda och provsmaka. Om en tre fyra år sådär. Tålamod krävs när man odlar sparris. För mig som älskar quickfix känns det lite drygt men jag får se det som en chans att öva på min otålighet. På att bemästra den. Ungefär som jag väntar och övar på tålamod i vår uppfödning av golden. Det har sannerligen inte varit en rak väg och de senaste åren har vägen dessutom slutat i en återvändsgränd. Så är det ibland. Nu känns det i alla fall betydligt mer hoppfullt. Tre unga friska goldentikar finns att tillgå för eventuellt kommande Kopparhultskullar. Nu ska de bara fortsätta utvecklas åt rätt håll och vi ska ha lite flyt och med en rejäl portion tur till det så ska det nog kunna bli en fortsättning på Kopparhults goldenavel. Skam den som ger sig. Om bara nu mitt tålamod räcker hela vägen.
Jag knappade in en anmälan på ssrk prov idag till Bästs första elitstart på b-prov. Klick, klick, klick så var det betalat och klart. Det blir grejer det här, att få pröva en elit start igen. Efter ett snabbt överslag räknade jag ut att det är sex år sedan sist. Då med en annan hund såklart. Sedan dess har det passerat några skadedrabbade år som gjort att ingen av hundarna hållit för provstarter men nu är jag alltså där igen. Tålamod krävs som bekant. I pur glädje över möjligheten till provstart tog jag Bäst med polare ner till dammen och mossen för ett sök på tennisbollar efter jobbet. Provet går på dummie så tennisbollssök kan väl vara en bra förberedelse tänker jag. Det tyckte hundarna med och kastade sig handlöst ut i sökmarken men otroligt nog med näsan på. Boll efter boll levererades prydligt och effektivt och självförtroendet var stort hos både mig och hundarna på hemvägen. Vilket för min del kändes särskilt bra då lilla Flow väntade på sitt träningspass hemma och ett rejält mått av självförtroende hos mig är nödvändigt för ett framgångsrikt resultat. Vilket det också blev idag. För stunden känns inget omöjligt. Inte ens Flow.
