Vid den här tiden varje år
Rota gillar vintern. Yster var hon sedan tidigare men med kyla och snö är hon som laddad med raketbränsle. Eller så är hon bara liksom Lyra och jag oändligt tacksam för ett uppehåll i lersörjan. En paus från lerstänk på väggarna, lerstänk på kläderna, i pälsen, i ansiktet och en tvättmaskin på högvarv och torkproblematiken. Men när det töar efter några veckor med snö och kyla kommer jag säkert att vara lika tacksam över att se leran igen som jag är över att mötas av kylan just nu.
Vid den här tiden varje år är jag alltid lika inspirerad till att få mer struktur och ordning. Jag tänker på mål och fokus och vart jag vill och vart jag är på väg och sådana saker. Varför de tankarna och motivationen inte är lika tydliga under resten av året utan blir så starka just vid årsskiftet vet jag inte riktigt men det är något sedan gammalt. Kanske beror det på att livet är lite lugnare på vinter så jag hinner tänka efter, och tänka tankarna ända i mål. Oavsett om det är nytt år eller inte så tror jag det är värt att fundera över det någon gång ibland. Ta ut riktningen och se till så man inte tappat spåret.
Det känns som jag jobbat med struktur och fokus under hela det året som gick. Även om jag inte kom så långt som jag tänkt med de tankarna har jag åtminstone kommit en bra bit på väg. I företagandet har en hel del förändringar gjorts just för att få bättre struktur och en tydligare ordning. Det har förenklat det administrativa arbetet vilket var nödvändigt kände jag. Lite mer opersonligt möjligen men betydligt mer praktiskt. Viktig tid och energi kan nu sparas in och avsättas till annat. Återstår att jobba igenom några saker till och utvärdera resultat av det. Vad det gäller andra saker, som träningen och målen för mig och de egna hundarna har de stått lite på sparlåga med tanke på pandemiläget och skador. Vi får istället blicka framåt, vilket jag gärna gör. Särskilt nu med en ny unghund vid min sida. Jag vet också att jag behöver ett lite tydligare mål att jobba mot och jag behöver, och framför allt vill, staka ut vägen mot det lite mer planerat så det ska jag sätta i verket. Just genomförandet känns viktigt. Jag har tankarna och handlingsplanen men måste se till att göra jobbet med. Och checka av det på något lämpligt sätt. Jag har en plan för det med. Vid den här tiden varje år som sagt..
Lilla söta Rota har haft julafton. I alla fall en dag som jag tror var i nivå med en julafton fylld av goda vänner och paket för henne. Hon har varit med och minglat och grillat korv tillsammans med oss och våra grannar. Vi ses ibland på vintern och äter soppa och umgås tillsammans. I år var just det inte genomförbart av förklarliga skäl men istället grillade vi ”coronasafe” korv med extra långa grillpinnar i solsken och samvaro. Och Rota minglande. Det visade sig vara en av hennes absolut bättre grenar, en hobby i hennes smak. Hon verkar född till uppgiften. Social som få prövade hon att sitta i olika knän(hennes eget initiativ) hon hälsade på alla, missade absolut ingen, tog flera varv bland gästerna, blev klappad och kliad och kunde nog tänkt sig att hoppa upp i barnvagnen med. Jag tror på allvar att sociala sammankomster och showbiz är hennes grej.
Den svarta unghunden har tränats lite. Hon fick stå över korvgrillningen till förmån för lite mer seriös träning. Så seriös den nu blir när man är nio månader. Men den var ordentligt genomtänkt i alla fall. Vi jobbade vidare med ”ut”. Hon fattar snabbt som jag skrev sist så idag satte jag ihop det med en inkallning och ett stopp och lite variation på det. Efter det blev det två linjer med nittiogradersvinkel där vi gick tillsammans och ställde ut en apport och jag kastade ut i det andra området. Vi jobbade in dem i motsatt ordning, hon skickades alltså att hämta den första, den stående apport först innan hon fick hämtade den kastade apporten. Jag håller fortfarande i henne vi skicken, stadgan har hon inte helt än och det brådskar inte heller. Jag vill att hon växer i uppgiften ännu mer först. För att det passar hennes mognad och personlighet. Fina svarta unghund!
Det dyker ofta upp frågor om just unghundsträning. Om vad vi tränar med våra unghundar i olika åldrar och sådant. Hur mycket som är lagom att träna och hur många dagar i veckan och så vidare. Det handlar inte så mycket om ålder tänker jag, mognaden kan vara otroligt olika hos två lika gamla valpar, till och med hos två kullsyskon. Man får försöka känna sig för lite försiktigt och ta det med ro. Och inte låta sig stressas av andras framsteg. Det är ingen brådska. Vad det gäller mängden träning tror jag inte det är farligt att träna varje dag om man så vill. Men bara korta stunder och lite i taget. Framför allt ska man nog göra det som passar en, som känns rätt i magen och är roligt. Då brukar det bli bra.
