You do you
November och alla helgons dag. Och visst minns jag. Tänker lite extra på dem som lämnat och fina minnen vi har tillsammans. Men jag har inte besökt någon kyrkogård. Vi har inte den traditionen och det går bra ändå tänker jag. Det blir ett tänt ljus på köksön hemma i slottet för alla våra i stället. De som funnits oss när och vars aska spridits i minneslunder på olika platser. Alla har vi våra sätt att förhålla oss till sorg och saknad och inte heller här finns det något rätt eller fel, inga måsten eller borden. You do you.
Mildväder igen. Duggregn, dis och dimma. Lera och smuts men jag slipper frysa. Tacksam för det. Andjakt med ett hörligt gäng tjejer där det varken var storm eller ösregn och det räckte med ulltröja och väst. Jag gillar november så. Tolv tjejer där några var tidigare bekanta och andra helt nya. Den bästa sammansättningen för ett sådant här evenemang skulle jag säga, när alla känner någon men ingen känner alla. Skyttet behöver förbättras avsevärt, mitt, men vad är väl att vänta efter nästan total avsaknad av träning. Jag var hoppfull ändå, av den sorten att jag förlitar mig lite väl mycket på nybörjarturen och möjligheten. Det kan ju faktiskt bli bra ändå. Vila sig i form är väl ändå ett rätt vedertaget begrepp? Men det är ett ansvar i det med förstås. Ska man skjuta på riktiga fåglar behöver man veta att man behärskar det bra. Så jag höll igen lite där, avstod en del skott men på de ”game of clays” dreven som jakten varvades med kunde jag släppa loss ordentligt. Lerduvor är döda ting och där kommer ingen till skada mer än möjligen min axel och det kan det absolut vara värt. Höga ”fasaner” serverades från botten av en ravin, svårt och jätteroligt skytte men allra roligast när man träffar förstås. Vilket var en bristvara frän min sida. Jag tror jag bestämde mig idag, för att unna mig själv mer skytteträning och fler sådana här dagar. Jag behöver en del hundfria aktiviteter emellanåt där jag utan dåligt samvete gör något annat och är lite ”hundledig” tillsammans med andra. Är det inte också så att små pauser och korta avbrott från varandra gör att man uppskattar varandras närvaro när man ses igen ännu mer? Helt hundfritt blev det dock inte för Vi och Besta var med mig men två istället för åtta plus en valp gör ändå stor skillnad i ledighetskänslan. Och valpen blev såklart väldigt glad när jag kom hem. Nästan överväldigad faktiskt. Jag tror bestämt jag ska vara borta lite mer.
