november 2021

Äntligen har jag köpt en almanacka för 2022. Med stor förhoppning om att få bättre struktur i livet öppnar jag dess pärmar, fyller i mitt namn och tittar beundrande på alla rena sidor och lediga obokade dagar. En stund till. En stund till tills dess jag fyllt i vårens arbetsschema och sedan spätt på med […]

Det blev skytte igen. En timme på skjutbanan. Ett rätt stort antal skott senare kände jag mig glad, nöjd och tillfreds. Inte för att det gick så bra egentligen men för att det var så kul. Så mycket fokus, mindfull och mental träning att tiden nästan står stilla under timmen vi skjuter. Samtidigt som den

Jag låter det varma vattnet strila över kroppen. En varm dusch är något av det bästa för en småfrusen kropp. I brist på badkar. Jag vrider upp värmen lite till så vattnet nästan bränner mot huden och tänker att jag kan bli kvar där länge. Men det kan jag inte såklart. Energi är en bristvara,

Ibland är det roligaste något så enkelt som en torrmopp. Det tyckte de två valparna när de hittade en tvättad dylik som det var meningen jag skulle trycka fast i kardborren på mopplattan efter att jag stekt färdigt pannkakorna. Dragkampen visste inga gränser men moppen var av de segare virket och höll för valparnas hårdhänta

Lördagkväll nu, efter avslutad jaktdag tillsammans med trevliga människor med samvaro, gemenskap och delaktighet över det gemensamma intresset för fågeljakt och hundarbete. Vi sjunker ner i slottets onödigt sköna soffa och känner ögonlocken sänka sig så snart pizzan är uppäten. Nöjda hundar vilar i bäddarna medan mindre nöjda hundar roar sig med bengnagning. Alla har

Fast jag undrar om det verkligen stämmer? Jag undrar hur många ”nej” jag låter undslippa mig utan uppföljning under en dag? När hela ens stab av arbetskollegor består av hundar har ordet ”nej” en förmåga att bli dagens mest använda är jag rädd. Om två av kollegorna dessutom bara är unga praktikanter blir ”nejen” av

Åh så roligt säger de två valparna när jag öppnar dörren ut mot mörkret och regnet innan de glatt skuttar ut. Ska det verkligen vara nödvändigt undrar Lyra och vänder för att gå in igen. Själv är jag någonstans mitt emellan. Det finns helt klart mer inspirerande väder och morgnar men det duger fint ändå.

Fröken Vi har parkerat i hundluckan. Där sitter hon och spanar ut i mörkret. På ingenting. Jag tror det är ett mer demonstrativt drag. Mer än galenskap. För här ska ingen liten snorvalp med tofs på huvudet som Stig-Helmer Olsson tro att han kan gå in och ut som han vill. Hon morrar lite med.

Det är tidig måndagsmorgon och en ny orörd vecka ligger framför mig. Småglinen brottas om en kasserad filttoffel på golvet, utvilade efter en god natts sömn. Slottsherren har åkt till jobbet och jag tar tag i vardagsbestyren. Med glädje. Helger i alla ära men de vanliga vardagarna är mina favoriter. När de går sin gilla

En dag i veckan tittar jag på deltagarna i den pågående elitträning när de för sin hundar över fälten i novemberdiset. Jag ser dem sträcka ut i full fart(hundarna) med gott självförtroende, stanna på pipan på långa avstånd och göra sitt bästa. Flera av hundarna(och deras förare såklart) har jag haft förmånen att följa längs