Tillit och tålamod
Vi är på skogspromenad valpen och jag. Det är full fart och lite till. Jag försöker avgöra om jag ska dras med i valpens tempo och röra mig fortare i markerna för att få henne i rätt riktning eller om jag istället ska sakta ner och låta henne anpassa sitt tempo till mig. Men det sistnämnda lär nog aldrig inträffa är jag rädd. Så jag funderar över det lite till. Jag har nog en ganska svår nöt att knäcka framför mig så det är säkert bra att tänka till lite extra. Vi sätter oss på en snöklädd sten och jag betraktar valpen där hon sitter och spanar över markerna med snö på nosen. Jag undrar vad som rör sig i det lilla huvudet och hur hon registrerar allt hon ser och vad hon tar in. För registrerar allt gör hon Flow. Frågan är mer hur hon kommer klara att sortera alla intrycken hon kommer att utsättas för framöver. Så är jag där i tankarna igen. I framtiden fast att det är dumt att fundera över den nu för både jag och Flow har fullt upp med närvaron i stunden. Vi traskar hemåt igen över fältet och mot slutet tror jag faktiskt att jag anar en liten tendens till trötthet hos den lilla. Skönt tänker jag, nu blir eftermiddagen lugn. Jag kunde inte misstagit mig mer.
Nästan hela dagen idag har jag jobbat med papper. När jag inte varit ute med hundarna. Mängder med papper. Hela köksön tömdes för att göra plats till datorn och alla pappershögarna. Jag har bokfört och sorterat, och sorterat igen. Hur i all världen kan det bli så mycket papper kan man undra. Ett är säkert. Det blir inte färre papper för att man lägger dem åt sidan och avvaktar med bokföringen till bättre tider. Bättre tider dyker sällan upp av sig själva och nu började det bli kris innan året tar slut och bokföringen ska vara klar. Sent ska den late vakna. Nu är det i alla fall gjort och det känns bra, en bläckpatron och två kilo papper senare. Medan jag vände på alla papper bakade jag två julbröd . Dömt att misslyckas egentligen eftersom jag definitivt inte är någon stjärna på multitasking. Men det gick faktiskt bra. Två fina, ljuvligt kryddoftande limpor blev det. Värre var det faktiskt igår kväll. Då bakade jag också julbröd och var väldigt nöjd med resultatet och limpornas utseende. Ända till jag kom på att ingefäran, nejlikorna och pomeransen aldrig hamnade i brödet. Så vidare mycket till julbröd blev det inte av de limporna. Någon julskinka har vi inte heller, än, men den levande vilda sådan har varit tillbaka i natt igen och bökat otäckt nära kaninhägnet och väldigt nära slottet. Elstängslet är påkopplat nu så han inte ska bli alltför närgången. Ficklampan är laddad och bössan är beredd men frågan är fortsatt om skytten orkar?
Julbröd bakade på julmust, porter, fiberhavre, sirap och vetemjöl. Kryddade med pomerans, nejlikor, ingefära och russin. Nu är det bara skinka och senap som saknas
