Besta 2.0
Solen skiner igen jobbdagarna avlöser varandra i ett rasande tempo och det är fredag igen. Den sista i juni. Sista dagen i juni totalt för i år faktiskt. En av sommarens månader är redan avverkad. Den mest hoppfulla och löftesrika på något vis och som i år har överträffat sig själv med råge. Nu tar vi oss an juli och det planerade regnet med tillförsikt, ett lite mer normalt svenskt sommarväder väntar och det är minsann inte så fel det heller. Men. För min del får det gärna komma en värmebölja till om ett tag. Helst en då jag är ledig.
Både igår och idag har unghundar drillats under jobbdagarna. Härliga fina underbara stundtals skitjobbiga unghundar. Tre av mamma Vis ungar har varit här med och jag måste ändå tycka att ätteläggen lever upp till förväntningarna. Mina alltså. Förväntningar. Hur fina som helst men det lär kunna bli åka av för förarna. Allting har en framsida och minst en baksida så även unga hundar och förväntningar kan vara en smula farliga om de är för högt ställda. En annan reflektion jag gjort det senaste när jag haft många unga hundar på kurs och utbildning är att deras ägare har en tendens att jämföra. Inte nödvändigtvis med kullsyskon eller andra unga hundar utan mer med släktingar. Man jämför sin unga hund med föräldrar och tränar den unga hunden efter hur de är. Det händer att unghundsägare avstår vissa delar i träningen för att de vet hur någon av föräldrarna varit. Eller släkten överhuvudtaget. ”Det är ganska heta hundar på den här linjen”– får jag höra ibland –”så jag vågar inte, måste ta det försiktigt”. Det är bra med den vetskapen förstås, om hunden släktingar för det är väl troligen därför man valt valp just ur den kombinationen man gjort. För man gillar hundtypen och linjerna. Och lite försiktig ska man alltid vara fast jag tror förståndig är ett smartare drag. När det gäller träning av den egna unga hunden gäller det nog att försöka se sin egen hund före man tittar på släktingarna. Avkommor blir inte per automatik lika sina föräldrar, inte i alla delar i alla fall. Emellanåt önskar jag att unghundsägare inte visste var deras hund kom ifrån för kunskapen ligger ibland i vägen för möjligheten att se den unga hunden utan fördomar och förväntningar. Det kan inte nog poängteras hur viktigt det är med individanpassad träning för unga hundar, ordentligt skild från jämförelse och vetskap om hundsläktingars beteenden och varanden.
Unga hundar är överlag spännande och utmanade. Just nu möter vi Besta i version 2.0. En uppgradering har skett och både slottsherren och jag tappar nära på hakan när vi ser den numera kvicka och smärta labradortiken kasta sig iväg för att hämta apporterna. Det knubbiga valpiga är borta och hon har glöd under tassarna och en ivrigt viftande svans. Och jag som inte skulle jämföra blir sentimental och lycklig för hon påminner så mycket om den gula morfarn. Jag ser den unga hundens utveckling med mjuk blick och leende läppar samtidigt som en förmanande röst i bakhuvudet viskar till mig att vara uppmärksam nu. Varsam. För det tippar lätt över. Men jag gillar verkligen Besta 2.0. Dock inte just för ögonblicket då hon enträget försöker ta sig in genom ytterdörren från hundgården eftersom maten är trettiofemminuter försenad och hon tydligen befinner sig är nära svältdöden. Den är nog delen av henne som fortfarande är kvar av de tidigare versionen. Den hysteriskt hungriga.
