Katarina Eriksson

Sol ute sol inne, i hjärta sol i sinne. Jag minns att jag läste det på ett antal väggbonader när jag var liten. Broderade sådana som man knappt ser till längre. Jag läste det nog utan att tänka så mycket på vad det betydde. Som vuxen förstår jag det bättre. Förstår hur otroligt mycket solen […]

..Bäst, eller Kungen av Kopparhult. Snart fyller han fem år. Bilden av en trofast kompis personifierad. Pigg och glad och positivt till alla våra gemensamma upptåg. Med Bästs inställning är livet lika kul oavsett om vi bara ska gå till brevlådan och hämta posten eller ut på jakt. Vänlig och snäll mot stora och små

Det har varit mycket prat om nyårslöften idag, som det brukar vara när ett nytt år börjar. Jag är försiktig med löften överhuvudtaget och kommer inte att avlägga några nyårslöften detta året heller. Men jag önskar mig lite mer struktur och har lovat mig själv att bli bättre på att fokusera och strukturera både arbete

Årets sista dag bjöd på sol. Underbart efterlängtat solljus. Det har verkligen varit en bristvara den senaste tiden så när solen steg idag kändes möttes den av spontana applåder. Vi har haft en fin dag ute tillsammans med hundarna, de ligger nu välrastade och tränade i det trygga hundrummet och ska förhoppningsvis inte störas av

Hon har det lilla Rota. Garanterat. Och hon vet att använda dem. Med list precis som det sägs om riktiga rävar. Kanske är det därför jag gillar henne lite extra? För att hon faktiskt påminner mig om mig själv när jag var liten då jag med hjälp av rävarna bakom öronens list såg till att

Den nybadade unga spanieln kommer farande över golvet iklädd en tuss glitter och julgranens ljusslinga. Jag hinner ropa till slottsherren från köksön där jag sitter så han precis hinner hejda den framrusande valpen och granen som troligen strax kommit efter. Katastrofen hann stoppas men den fortfarande blöta spanieln ligger förnärmad i sin bädd och förstår

På temat två markeringar är bättre än ingen träning alls tog vi några gummibollar i snöre med oss på förmiddagens sköna promenad. På halva sträckan fann vi en bra terräng passande för några gummibollsmarkeringar innan vi promenerade vidare. Glada hundar markerade och levererade. Eftermiddagen tillbringade vi, som så många andra, i jakten på de sista

Bruna Mer är nöjd nu där han kurar på filten vid mina fötter. Han har vankat runt ikväll, som han ofta gör när jag inte sitter still, gått fram och tillbaka, satt sig på mina fötter och rest sig och vankat igen när fötterna gått iväg. Jag har bakat bröd och då krävs det en

Lilla Rota fortsätter träna på sin placeboard. Vi gillar den träningen både hon och jag och jag förvånas fortfarande över hur fort hon fattade grejen med plattan. De senaste dagarna har jag tagit med den ut i trädgården. Då blev det först en annan sak, att sitta med alla fyra tassarna uppe på plattan och

När vintervädret slår bakut som det gör nu och enbart producerar regn och lera är jag oändligt glad över vårt hundrum. Hundarnas egen ingång. Med sex mer eller mindre lurviga hundar som rastas och tränas i omgångar under dagarna och kommer in genomblöta och smutsiga tillsamman med lika blöta och smutsiga regnställ så blir det