Katarina Eriksson

Han ser så tokig ut nu min bruna hund. med ett sår som precis läkt och efterlämnat en rosa kal fläck på nosen, hälften av den vackra lockiga pälsen avklippt från ena örat och ett av benen och en del sliten ”sommarpäls” kvar på ruggen. Han liknar en byracka från någon bakgård någonstans och jag […]

Lyckliga hönor sprätter runt i löven och gräset utanför hönsgården medan talgoxen sjunger. Jag vet, det är bara januari och för tidigt för vår än. Men i år vill naturen annorlunda för det är så det ser ut här nu. Talgoxsång och små skott på nässlorna. Den milda temperaturen och allt ljusare dagarna uppskattas men

Det blev verkligen en fin jaktdag. Att vi lyckades pricka in en av de få dagarna utan ett moln på himlen med bara svaga vindar verkade nästan osannolikt men så blev det. Sol, glatt humör, några skyttar, några hundförare, ett par cockrar, några retrievers, en engelsk setter, en vorsteh och två pointrar gjorde dagen. Det

Det är dags för bruna mattan och en brottningsmatch igen. Rota och Vi rullar runt tillsammans med en boll i snöre. Livet leker, Mer är vid mina fötter, Lyra surar efter en tillsägelse, labradorerna vilar, maten står i ugnen och lördagkvällen är i sin linda. Jag trivs och uppskattar varje stund. Dagen idag har vi

Jag tror jag börjar få ordentligt grepp om pappershögarna nu och flesta frågetecknena är uträtade. Med tungan rätt i mun har jag också tagit tag i den administrativa delen med pm och utskick till vårens kurser. Fakturorna på kursavgifterna är på gång också. Jag hoppas allt blivit rätt. Det finns rätt många felmarginaler att ta

Jag tittar på Rota när hon frenetisk jobbar med gratängformen på golvet. Hon skyfflar den framför sig och gör den minutiöst ren. All reklam för fantastiska diskmedel kan slänga sig i väggen, Vad ska man med kemikalier till när man har en cocker? Normalt sätt brukar jag inte använda hundarna för att disk men idag

Jag tror bruna Mer säger det till sin lika bruna lillasyster Rota. Gör gärna det snälla, bästa Mer tänker jag. Lär henne allt du kan om jaktens mening, lär henne hur man söker och finner, hur man tar sig an löpor och apporterar skadskjutna fasantuppar, hur man bärgar hem tunga kaniner och små lätta rapphöns.

En aIbland är jag slapphänt och låter saker bero. Det är ingen bra strategi. Inte i hundträning i all fall. Då kan det vara bra att ha någon som påpekar och petar på en. Så man får upp både ögonen och skärpan och tar tag i saker. Fast först brukar jag bli lite irriterad och

Med fasa följer jag hur de två bröden jag bakat växer i ugnen. Det ser något feldimensionerade ut där de trängs på plåten och jäser över alla bredder. Det var inte så det skulle bli såklart. De skulle bli höga bulliga bröd i fina former med snyggt mönster på brödskorpan. Nu ser de mer ut

Det är tid för bokslut igen och bordet i slottets vita rum fylls som vanligt med mängder av papper och pärmar. Det blir makalöst mycket papper även i ett litet soloföretag med hundkurser. Jag fyller utan vidare styvt sex till sju stora pärmar varje år. Var tog tanken om det papperslösa samhället vägen undrar jag