Katarina Eriksson

Idag var det fint. Årets första vårdag redan i februari. På lätta fötter trampade jag runt på morgonens promenader och kände gruset under fötterna. Leran fick jag ta på köpet. Borta ut minnet är redan förra veckans snömängder och slask och vintern känns avlägsen fast den fortsatt lurar runt hörnet. I den vårvarma solen och […]

Träning behöver inte alltid vara så genomtänkt, strukturerad och ske i rejäla pass. Det går fint att ta tillfället när det kommer och träna korta stunder. Lite träning är bättre än ingen träning. Det gäller väl egen motionsträning såväl som hundträning. Jag får upp pulsen varje morgon då jag har ett litet kort gymnastikpass jag

Töandet går fort när det väl sätter fart. Här har i stort sett all snön försvunnit på ett par dygn med hjälp av en hel del regn. Resultatet är rejäla översvämningar på åkrar och i diken men det börjar redan dra sig tillbaka. Vågar man hoppas på barmark och vårkänningar efter det tro? Jag har

Det sägs att man inte mår bättre än vad ens barn gör. Jag för min del kan intyga att det är så. Dessvärre är det dessutom så att det är svårt att må bättre än vad ens hundar gör. Jag vet att oro är obefogat, det är alltid väldigt mycket bättre att ta skiten när

Det kan man också fundera över. Jag tänker som vanligt på träning av hundarna. Om man ska vara nöjd när något blir bättre fast det ändå inte blir riktigt bra. Eller riktigt som man tänkt. Var drar man gränsen i petigheten och hur exakt ska man vara med detaljer? På förmiddagens runda med de två

Det är skönt att vara igång igen. En vanlig hederlig måndag med en del jobb passar mig utmärkt, idag blev det både en privatelev och kursavslutning för de unga hundarna som jag fått följa sedan tidigt i höstas. Vilken förmån att få följa dem från sex till sju månaders ”valpar” till nu då de är

Jag kommer på mig själv med att längta lite. Efter barmark, vårsol och fågelsång. Grus under skosulorna och långa ljusa kvällar. Vi är på väg däråt nu även om det känns något avlägset i snön. Jag undrar om hundar längtar, om det förstår den känslan. De kanske inte kan längta framåt i tiden men visst

Idag vill det inte sluta snöa. Det har singlat ner hela dagen och bilden av sagolandskapet har bättrats på. Faktiskt en liten känsla av landet Narnia och minnen från barndomens vintrar då det alltid var snö och man åkte skidor, pulka och skridskor och grillad korv på sjön Mjörn samtidigt som man drack varm choklad

Det slog ut mig ordentligt det här viruset. Lagom till jag trodde det var över kom febern tillbaka med full styrka och jag fick vackert krypa tillbaka till soffan. Det bästa med att vara sjuk är att det är så skönt att bli frisk igen. Och nu är jag på rätt väg, kraften och livsandarna

Det är som ett sagolandskap ute nu med snötunga granar och träd och ett tjockt vitt täcke över marken. Ombonat och inbäddat, rent och vitt. Och kanske möjligen något lite i vägen för veckans kurser och planer, men så är det. Vi får ta till en reservplan, det är ju trots allt inte helt oväntat