Katarina Eriksson

Besta tränar ”skickrutinen” och ”ta den jag pekar på”.

Best som nu fyllt 1 år fortsätter sin träning och utbildning mot målet som väl fungerande apportör. De sista två månaderna har hon växlat upp och verkligen tagit klivet från valptiden till aktiv och engagerad ung hund med stort intresse för apporteringen. För mig ör det lite som att mötas av en ny hundindivid och…...

Besta tränar ”skickrutinen” och ”ta den jag pekar på”. Read More »

En del av något större

Jag är tillbaka på altanen. Hemma. Till solens varma strålar mot ansiktet och utsikten över fältet. Ödmjukt följer jag och har följt naturens skiftningar över fältet och den intilliggande skogen från min stol. Flera månader har passerat sedan vårens första utekvällar i ylletröja och jag har följt spirande löftesrika vårgröna skott, försommarens intensivare gröna växtlighet

En del av något större Read More »

Min tid kommer

Ljudet från spannmålstorken ger mig oönskade höstkänslor som förstärks av med den något kyliga morgonen. Vackert är det, friskt och skönt. Men för tidigt. Som en tjurig unge kämpar hela mitt jag trotsigt emot. Det är verkligen för tidigt. Känslorna är fel. Jag vill ha högsommar och gå barfota i morgonrock rätt ut på solvarm

Min tid kommer Read More »

Ett beslut är ofta ett bevis på att man blivit trött på att tänka

Jag är vad man kallar en känslomänniska. En sådan som låter sig styras av känslor i allt för hög grad. Åtminstone tror jag att jag är det. Fast jag är inte känslomänniska på det sättet att jag kastas emellan kraftiga glädjeyttringar och gråt i plötsliga attacker utan mer på det sättet att jag låter känslorna

Ett beslut är ofta ett bevis på att man blivit trött på att tänka Read More »

Rulla till toppen