Katarina Eriksson

Efter en vecka med sommarvärme inser jag att vitsipporna redan är på väg att blomma förbi. Och att häggen slagit ut. Som vanligt önskar jag att få bromsa lite, hålla emot och hinna uppleva mer. Till viss del faller min önskning nog i nu för det blev lite mer normala vårtemperaturer idag och ska så […]

På plats på altanen med kvällens sol i ansiktet och ljumma vindar. Jag ser ut över fältet som harvats idag och känner doften av jord och vårbruk. Det är fredagskväll och jag lutar mig tillbaka efter en intensiv och innehållsrik arbetsvecka. I en bästa av världar är det så här. Tjugo grader varmt, sol i

Den första värmen slår oss som vanligt med häpnad. I hallen trängs vinterstövlar, mössor och vantar med sandaler och solglasögon. Det är lika underbart och överraskande som varje års första sommarvärme är. Slutkörd och nöjd snubblar jag in i slottet ungefär samtidigt som solen går ner. Trött, sliten och nöjd. Sedan värmen kom med sol

Lilla fröken järnvilja ger ordet tålamod en starkare betydelse. Söt som socker tittar hon på mig med milda mörka ögon och säger ”jag ska matte, jag ska bara…” men ändå hon är precis så ljuvlig som bara tio månaders unghundar kan vara och precis lika besvärlig somliga stunder. Just kickar hon igång veckan med att

Mat. Det viktigaste som finns för gula Besta. Frukosten är i det närmste en helig stund. Hon väntar med spänning och otålighet. Kan rutinerna. Skyndar upp när hon här att någon av oss vaknat och är på väg ner för trappan. Möter upp med intensiva studs och glad svans och rusar till dörren. För hon

Ljuset! Det är fantastiskt med dessa tidiga morgnar och långa ljusa kvällar. Lika överraskad av ljusets kraft möter jag våren varje år. I år är det kallare än jag vet inte när i april. Men det är ljust. Underbart. Jag noterar mängden av hackspettar och tranornas ändrade beteende och placering. I år går de på

Så var det tiden igen, det där med att tiden och åren går och att jag inte riktigt hänger med. Hundar jag upplevt, barn som vuxit upp, relationer som inletts, utvecklats och kanske avvecklats. Dagarna. I en strid ström passerar de. Mitt nuvarande jag är en liten del av varje del ur mitt liv, varje

De fyra fasanhönorna gör sin plikt och lite till. Flera vackra ägg leveraras dagligen, fler ägg än vad det finns hönor faktiskt så jag undrar lite hur det går till. Har tuppen också börjat värpa? Äggen läggs lite här och var, helt utan ordning och system. Ibland mitt på golvet, en annan gång i en

Det var längesedan sist men nu sitter jag här igen. Bänkad i hörnet av altanen med ansikten mot kvällssolen och utsikten över fälten ner mot mossen. Dubbla tröjor och en filt över knäna. Grillen är tänd, laxen väntar i foliepaket och morötter med timjan och citron är redan på plats. Det är den tiden nu.

Jag tycker om att smyga runt i den tidiga morgonen, se dagen vakna, småprata med nyvakna hundar och sätta på radion och mötas av en nattpratares lugna röst innan lite mer aktiva morgonpratare tar vid med dagens program. Jag är av den sorten som obehindrat går upp en timme tidigare för att kunna möta varje