Katarina Eriksson

Jag gör min morgonrutiner i vanlig ordning, sätter äggkastrullen på spisen och tar farm bär ur frysen. Tar sedan vägen om badrummet, smörjer in ansiktet med dagkrämen med solskyddsfaktor för skydd mor sol och blåst, målar på lite ögon och ler mot mig själv i spegeln. Fortsätter mot hundarna där jag plockar upp alla matskålar […]

Ni pigga ögonpar och glatt viftande svansar möter mig tidigt på morgonen. Vilken ynnest att mötas av den livsglädjen tänker jag men jag svär lite i smyg över vassa hundklor som trampar mina barfota fötter. Det är gott om grus och smuts under fotsulorna med. Jag skulle verkligen behöva städa men det finns inte med

Det är valborgsmässoaftons kväll och jag tar de hundarna som haft tråkigast idag på en promenad medan slottsherren förbereder grillen. Tråkiga dagar ska tas igen med besked tycker tydligen äckliga Lillie och rullar sig i någons sorts slaktavfall i ett yttepyttekort obevakat ögonblick. Hon stinker som en hel avfallshög och jag surar när vi går

Det är så mycket som rör sig i mina tankar. Så många ideer och reflektioner och en eller annan eftertanke. Vi har haft jaktprov idag. Tillsammans med fina vänner som ställer upp med mark och som funktionärer. Och så en trevlig och kompetent domare till det. Då är det kul, och extra roligt är det

Lyra följer mig som en skugga över köksgolvet och vidare in i de andra rummen. Självklart vet jag att det handlar om mat och inte om mitt förträffliga och trygga ledarskap o det här fallet. Hennes förhoppning är ställd till att jag ska tappa något eller spilla lite. Något som händer allt som oftast tyvärr

Ja men. Det blev inte helt oväntat ett litet väderbakslag igen. De tjocka ullångkalsongerna kom fram tillsammans med vantar och vinterstövlar . Sommarkänslan som kom över oss i veckoslutet känns overkligt och mest som något jag drömt. Fast visst var det på riktigt. En rödlätt solbränna på halsen finns kvar som bevis om inte annat.

Hon är det, Lyra, allas vår cockerdrottning. On the road again. Nästan helt friskförklarad och piggare än på länge. I fredags var hon med slottsherren när han fixade ett litet upplägg för några duktiga flattar med förare. I fullständig kontakt med slottsherren svassade hon runt på fältet medan retrievrarna arbetade, gjorde någon piruett emellanåt och

Nästan som trolleri är det. Varje år när det händer. Den där första riktiga värmen med sommaraningar som slår oss med häpnad och nära på golvar oss med sin förträfflighet. Hur är det möjligt tänker jag och skyver undan tumvantar, mössor och ullångkalsonger från bänken. För bara några dagar sedan var de hårdvaluta och mina

Solen fortsätter slå oss med häpnad. Det börjar grönska. Men nätterna är fortfarande kalla. Kylan hänger envist kvar. Fyra nätter i rad med minusgrader och de söta små penséerna hänger och bladen blir frostnupna och vita i kanterna. Men de reder sig nog. Jag njuter av solen och värmen på dagarna hur som helst. Det