Katarina Eriksson

Lilla Till har lärt sig hantera livet i tratt och mina vader blir allt blåsare och ömmare. Det hör till. Efter att ha haft smått panik ett par dagar har hon börjat lugna sig, lilla Till alltså. Hon har inte panik av tratten i egentlig mening, den klarar hon bra men hon blir smått panikslagen

Det känns så avlägset. Varma sommarkvällar med myggsurr, svalor och grillen tänd. Som jag längtar. Men kanske är det ändå allra bäst just nu? När allt det varma och ljusa väntar. Jag har sett årets första tussilago. Det är inte långt bort nu. En liten hårt knuten knopp som inte orkat slå ut än. Jag

Det finns inget kvickt i henne, ingen snabbt över henne alls. Hon är en ”slowmotion” unghund och skyndar sig på sitt egna vis. Målmedveten ändå, har sug efter apporterna och ger sig inte i första taget. faktiskt inte alls. Men hon gör det i slowmotion. Vad månde bliva undrar jag och ömsom skakar på huvudet

Det har varit ett par småbökiga dagar. Inget särskilt egentligen mer en känsla av det går trögt. Det känns trögt. Våren till trots. Kanske är den allmänna världsordningens kaos som drabbar så här lite i efterhand? Pandemin, sorg, inflation och huvudvärk sätter sina spår även om man gör sitt bösta för att stå emot. Jag

Den hunden jag släpper iväg först har alltid övertaget. Det tänkte jag på under morgonens rastningsrundor med tillhörande infälld följsamhetsträning. När jag släpper iväg dem en i taget för att rasta sig efter att de varit följsamma en stund är det verkligen så att den hunden om får frikommando först på köpet för ett övertag

Idag firar vi igen! Vårdagjämningen är här och det är Lyras sjunde födelsedag. Vart tar åren egentligen vägen undrar jag är jag ger Lyra en extra klapp och möter hennes djupa blick? Hon är hunden med den absolut starkaste personligheten. Jag tänker i mitt stilla sinne att det måste varit en hund som Lyra som

Mildväder, regn , lera. Väderläget är tillbaka i det som ofta kännetecknar den tidiga våren hör. Jag känner mig hemma. Men längtar när jag ser bilder från sydligare breddgrader av blommande påskliljor och tulpaner. Snart så. De vilda djuren har nog allt mer vårkänslor nu med tror jag. De rör sig i markerna på ett

Fingertopparna rör sig vant över tangenterna. Bokstav efter bokstav bildar ord och jag skriver och skriver. Jag Ofta är det tidig morgon när jag slår upp laptoppen och börjar knappa på tangenterna. Tidig morgon när hela slottet förutom den gula unghunden och jag sover. Hon för att hon längtar efter frukosten hon alltid tycker serveras