Katarina Eriksson

Kallt är bara förnamnet tänker jag när jag kommer in på eftermiddagen helt genomfrusen trots full vinterklädsel. Fyra plus och en hemsk nordostlig vind och ungefär ett halvt år innan värmen kommer tillbaka igen. Jämmer. Jag saknar mina sexton ideala grader djupt och önskar mig en mild vinter och en lugn valp. Inför morgon dagen […]

Fröken Vi tar morgonpasset med lilla Lass medan jag börjar dagen i lite lugnare tempo. Jag vaknade annars fem minuter före alarmet och valpen, fullproppad med inspiration och träningsmotivation efter gårdagens jakt. Jag ska träna en sju helvetes massa lydnad och ser fram emot det. Två dagar har jag på mig innan nästa jakt. Wish

Det bästa är väl ändå, det vanliga vardagliga och de små stunderna. Som igår. En kväll på fältet till dess att solen gick ner och träning tillsammans med några hundar och en fin vän. Vi tänjde på avstånden men byggde på tilliten med hjälp av den stora stubbåkern och några suddade minnespunkter och störande markeringar.

Hon har en avundsvärd energi varje tidig morgon. Cockervalpen. Hon ger en tydlig bild av ordet i utsövd i sin rätta bemärkelse. Det är precis vad hon är varje morgon, utsövd med en helt gränslös energi. Helt utan filter. I en timmes tid ungefär sedan måste hon ta en powernapp och göra en snabbladdning. Blogginläggets

Tidig morgon efter en fin jaktdag. Igen. Trots stormbyar mitt på dagen och svårt skytte blev det en riktigt bra jakt för både skyttar och nya och mer erfarna retrieverekipage. Och så lunchen då. Den alltid utsökta till den genomtänkta dukningen med de sista av trädgårdens blommar i vaser mellan glasen och brinnande brasa i

Slottsherren stökar på övervåningen. Han väljer skjorta och letar lämplig slips till morgondagens fasanjakt och funderar över vilken färg tröjan ska ha. Brun tycker jag. Jag har knaket från golvet i klädkammaren där jag sitter vid köksön på nedervåningen. I vårt slott smyger man inte obehindrat. Inte på övervåningen i alla fall. Knappast inte nere

Tidig morgon igen. Mörker och regn utanför men tio grader milt igen. Jag gillar de milda vindarna som lever om i mitt hår när jag öppnar dörren glad för varje dag det går att slippa långkalsonger och vantar. Jag njuter av morgon lugnet inomhus med. På golvet ligger Lass alldeles intill världens bästa valpvakt Vi

Det måste promenerat någon riktig höjdarhund förbi på vår grusväg här hemma. För på morgonens promenad är det tre tikarna jag har med fullkomligt ”starstrucked” och nästan okontaktbara. De fastnar i doftfläckar längs vägen, tar in och analyserar och dröjer sig kvar både länge och väl. Helt klart har någon VIP hund varit här och

Valpen har fått för vana att rusa rätt in till badrummet när hon varit ute och kissat. Där kör hon fort som ögat ner huvudet i hinken med toarullar och knycker en rulle i ett stadig tag. Det har blivit en grej av det. Är jag inte millisekunden snabbare än henne och hinner bromsa upp

Kylan. Borta är mina sexton grader. Som bortblåsta efter den hårda vinden i går natt. Bokstavligt talat. Kvar är ynka två grader och en svinkall nordan. Årets första nattfrost. Nu ör det kört tänker jag och syftar på de fortfarande magiskt vackra sommarblommorna som prytt slottet sedan tidig sommar. Men vi fick ha dem oväntat